Den 24 februari 2022 rullade ryska stridsvagnar in i Ukraina och förändrade den europeiska säkerhetsordningen på ett sätt som inte skett sedan andra världskrigets slut. I Sverige väcktes en fråga som länge funnits i bakgrunden till öppen debatt: kommer det bli krig i Sverige? Det är inte längre en fråga som avfärdas med ett trött leende. Den diskuteras i riksdagspropositioner, i MSB-broschyrer som landar i fem miljoner brevlådor och på morgondagens Nato-möten. Svaret är sammansatt — och det är viktigt att förstå varför.
Vad säger Försvarsmakten om krigsrisken?
Försvarsmakten uppdaterade sin omvärldsanalys senast i oktober 2025. Budskapet är tydligt: “Risken för ett väpnat angrepp mot Sverige bedöms för närvarande som låg.” Men formuleringen rymmer ett viktigt tillägg — inte obefintlig. Det är en distinktion som bär verklig tyngd i en militäranalytisk kontext.
Sverige bedriver numera vad Försvarsmakten kallar “aktivt försvar” med kontinuerlig bevakning av territoriet dygnet runt. Det är en direkt konsekvens av att den tidigare säkerhetsordningen — grundad på principen om staternas suveränitet och att gränser inte ändras med vapenmakt — kollapsade med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
Rysslands konventionella militära kapacitet är i dag i hög grad uppbunden i Ukraina. Europeiska försvarsanalyser bedömer att förmågan att genomföra storskaliga angrepp mot Natoländer är begränsad på ett till fem års sikt. Det ger ett visst andrum — men det är inte detsamma som att hotet är avlägset.
Ryssland — hotet som redan är delvis här
Det finns ett hot mot Sverige som inte väntar på framtida militär uppbyggnad. Det är det som Överbefälhavare Michael Claesson beskrev i september 2025 med en formulering som blivit den mest citerade i svenska försvarsdebatten på länge — och som understryker att det militärt mest relevanta hotet mot Sverige inte är en invasion utan ett smygande krig i gråzonen: “De hybrida hoten är i princip redan här, så jag skulle säga att det är bråttom att förbereda sig.”
Konventionell kapacitet kontra hybridkrigföring
Traditionellt invasionskrig mot Sverige — stridsvagnar, amfibielandstigningar, markoffensiv — bedöms som mycket osannolikt under det närmaste decenniet. Det kräver resurser som Ryssland för tillfället inte kan avvara. Däremot är hybridkrigföring en annan historia.
Säkerhetspolisens senaste årsrapport slår fast att Ryssland utgör “det största hotet mot Sverige” och att landet tar “större risker än tidigare” i sin dolda påverkansverksamhet. Det handlar om tre konkreta verktygstyper:
Cyberattacker mot statliga myndigheter och kritisk infrastruktur sker regelbundet och är svåra att stoppa helt. Sabotage mot undervatteninfrastruktur — sjökablar, gasledningar, dataknutpunkter på havsbottnen — har identifierats som ett reellt hot. Politisk desinformation sprids via sociala medier och statliga mediekanaler för att undergräva tilltro till institutioner och splittra den politiska opinionen.
Det är den verklighet Sverige befinner sig i redan nu, långt innan ett konventionellt krig är aktuellt.
Nato-skyddet — vad artikel 5 faktiskt innebär
Sverige ratificerades som fullvärdig Nato-medlem i mars 2024 efter en historiskt snabb process som startade med ansökan i maj 2022. Inträdet förändrar grunden för svensk säkerhetspolitik på ett fundamentalt sätt och markerar slutet på mer än 200 år av militär alliansfrihet.
Artikel 5 i Nato-fördraget — det kollektiva försvarsåtagandet — innebär att ett väpnat angrepp mot en allierad betraktas som ett angrepp mot alla 32 medlemsländer. Det är den centrala avskräckningsfaktorn. Ingen stat, inte ens Ryssland, kan kalkylera med att angripa Sverige utan att riskera en direkt konfrontation med USA, Frankrike, Storbritannien och övriga allierade. Det är ett fundamentalt skifte jämfört med den alliansfrihet Sverige upprätthöll under hela kalla kriget.
I praktiken innebär Nato-medlemskapet att Sverige deltar i alliansens integrerade luftförsvar, skickar JAS 39 Gripen till Natos luftövervakning, bidrar till den framskjutna närvaron i Baltikum och tar på sig värdlandsansvar för allierad militär närvaro. Det är inte bara ett pappersförsäkran — det är integrerade förband, gemensam planering och delad underrättelseinformation.
Det nordiska säkerhetsmönstret är numera komplett: Finland gick med i Nato i april 2023 och Sverige ett år senare. Det innebär att hela Östersjöregionen med undantag för Ryssland och Vitryssland nu är sammanlänkad genom Nato-alliansen. Den strategiska effekten är svår att överskatta. Kinas strategiska partnerskap med Ryssland identifieras i propositionen som ett långsiktigt hot, men det omedelbara militära hotet mot Sverige bedöms komma från Ryssland.
Sju scenarier — hur en konflikt mot Sverige kan se ut
I september 2025 överlämnade MSB och Försvarsmakten rapporten “Utgångspunkter för totalförsvaret 2025–2030” till regeringen. Den är en av de mest konkreta offentliga analyser som publicerats av hur en militär konflikt med anknytning till Sverige kan se ut.
Rapporten identifierar sju scenarier, men tre bedöms som mest relevanta för planering: hybridhot, värdlandsstöd och luftangrepp. Det är anmärkningsvärt — en fullskalig invasion med markstyrkor är inte i topp tre. Det speglar en realistisk militäranalytisk bedömning av vad Ryssland faktiskt kan göra under överskådlig tid.
Gotland har en särställning i alla scenarier som rör Östersjön. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar kommunikationsleder och luftherraväldet i Östersjön. Det är skälet till att Gotlands regemente, som lades ned 2005, återupprättades 2018, och varför Stridsgrupp Gotland nu byggs upp fullt ut. Arktis är en annan hotdimension — Ryssland kontrollerar ungefär hälften av arktiskt landterritorium och har strategiska intressen längs sin långa nordflottskust, ett faktum som blir allt viktigare i takt med att smältande is öppnar nya sjövägar och tillgång till naturresurser.
Totalförsvaret 2025–2030 — 170 miljarder och tre månaders uthållighet
Propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (Prop. 2024/25:34) är den mest ambitiösa försvarsuppgörelsen i modern svensk historia. Mer än 170 miljarder kronor tillskjuts det militära försvaret under perioden. Försvarsutgifterna beräknas nå 2,6 procent av BNP år 2028 — över Natos tvåprocentsmål.
Fyra brigader ska vara fullt operativa till 2030. Värnplikten utökas. Luftvärnsförmågan, drönarkapaciteten och cyberförsvaret stärks, allt med lärdomar dragna från kriget i Ukraina. Spanings- och övervakningssatelliter anskaffas för att ge Sverige en självständig rymdförmåga.
Det civila försvaret ges i propositionen lika stor prioritet som det militära. Den militära och civila dimensionen av totalförsvaret är ömsesidigt beroende — ett militärt försvar fungerar inte utan civil uthållighet i form av energiförsörjning, transporter och sjukvård. Prioriterade sektorer är räddningstjänst, elektronisk kommunikation, elförsörjning, livsmedelsförsörjning och dricksvatten. Nya ledningsstrukturer etableras med civilområdesansvariga länsstyrelser. Psykologiskt försvar — förmågan att identifiera och bemöta desinformation — ges ökad vikt och resurser.
MSB:s generaldirektör Mikael Frisell formulerade kravet klart: civila verksamheter ska klara sig “två veckor med främst egna resurser” vid väpnad konflikt. Totalförsvaret som system ska klara minst tre månaders europeiskt krig, med kapacitet att ställa om för en längre konflikt. Det är en ambitionsnivå som Sverige inte sett sedan under kalla kriget, och en direkt respons på att den europeiska säkerhetspolitiska beredskapen länge underskattade Rysslands vilja att använda militärt våld.
Sverige stödjer dessutom Ukraina med en treårig ekonomisk ram om 75 miljarder kronor (2024–2026), fördelat på militär materiel, finansiellt bistånd och humanitärt stöd. Stödet till Ukraina är inte bara ett solidaritetsuttryck — det är ett strategiskt val. Ju längre Ukrainas försvarsmakt kan hålla emot, desto mer tid och resurser krävs av Ryssland som annars hade kunnat frigöras för verksamhet mot andra delar av Europa.
”Om krisen eller kriget kommer” — vad varje hushåll bör veta
Den 8 oktober 2024 presenterade civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin och MSB:s generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka en ny upplaga av broschyren “Om krisen eller kriget kommer”. Mellan den 18 och 29 november 2024 distribuerades över fem miljoner exemplar till svenska hushåll — första gången sedan 2018.
Bohlin motiverade beslutet med att “det är nödvändigt att uppdatera informationen till Sveriges hushåll för att spegla vår tid.” Det är en understatement. Sedan 2018 har Sverige ansökt om och beviljats Nato-medlemskap, ett fullskaligt krig pågår i Europa, och hybridhotet mot Sverige har eskalerats.
Broschyren är praktisk, inte dramatisk. Grundbudskapet om hushållsberedskap är enkelt: var inte helt beroende av att samhällets alla system fungerar utan avbrott. Den uppmanar hushåll att:
- Ha mat och vatten för minst en vecka hemma.
- Säkra alternativa värmekällor för vinterperioder med störningar.
- Ha en batterdriven eller vevbar radio för att ta emot information när internet och mobilnät kan vara nere.
- Känna till var närmaste skyddsrum finns.
- Informera sig via officiella kanaler — krisinformation.se, P4 och SVT — och inte sprida obekräftade uppgifter.
God beredskap på hushållsnivå är också ett bidrag till samhällets totala motståndskraft. Om miljoner hushåll klarar sig självständigt de första veckorna avlastas den offentliga sektorn och kan koncentrera resurser på dem som behöver hjälp mest. MSB understryker att individuell beredskap och kollektivt försvar förutsätter varandra.
En ny sektion i broschyren täcker psykologiskt försvar: hur man identifierar desinformation och behåller mentalt lugn i en situation av osäkerhet. Det speglar att Rysslands hybridkrig mot Sverige inte bara är tekniskt — det är också ett krig om berättelsen.
En allvarlig tid, inte ett akut krigsläge
Frågan “kommer det bli krig i Sverige?” ger inget enkelt ja eller nej som svar. Den nuvarande bedömningen från svenska myndigheter är samstämmig: risken för ett direkt militärt angrepp är låg, men det säkerhetspolitiska läget är allvarligare än det har varit på decennier.
Det som redan pågår — cyberattacker, sabotage mot infrastruktur, politisk påverkan och desinformation — är inga framtida hot. Det är det krig Sverige redan befinner sig i, ett hybridkrig utan deklaration, utan fronter och utan ett enskilt startdatum. Nato-medlemskapet är det starkaste skyddet Sverige har mot eskalering till konventionellt krig. Men det ersätter inte beredskap — vare sig i Försvarsmaktens planering, i den civila förvaltningens robusthet eller i varje enskilt hushålls förmåga att klara sig de första veckorna utan samhällets stöd.
Det är det budskapet som ligger i den broschyr som landat i fem miljoner svenska brevlådor. Inte panik — men inte heller likgiltighet.
