Frågan ställs oftare nu. I fikarum, i sökmotorer, i riksdagsdebatter. Kan det bli krig i Sverige? Det är en fråga med två bottnar: en historisk och en nutida. Svaret kräver att man håller båda i huvudet samtidigt.
Sverige är idag ett av de länder i världen med längst obruten fredsperiod. Sedan sommaren 1814 har inga svenska soldater stridit på hemmaplan. Inga bomber, inga ockuperade städer, inga krigsår i mannaminne. Det är 212 år av fred. För ett land som dessförinnan levde i nästan konstant krig är det en häpnadsväckande omvälvning.
Från stormakt till 200 år av fred
Fram till 1814 var Sverige en av Europas mest krigiska stater. Landet utkämpade över 30 krig från Gustav Vasas tid till tidigt 1800-tal. Danskar, norrmän, ryssar och polacker, men också kejsarens armér i det trettioåriga kriget. Under stormaktstiden befann sig Sverige i krig under 53 procent av tiden — krig var mer normaltillstånd än undantag.
Det stora nordiska kriget 1700–1721 kostade 200 000 man bara i svenska förluster. Det är en siffra som är svår att ta in: ett land med drygt en miljon invånare förlorade en femtedel av sin manliga befolkning under ett enda krig. Karl XII dog vid Fredrikstens fästning 1718 utan arvinge och utan seger. Sverige krympte. Epoken var över.
Tre hästar och ett krig som tog två veckor
Sveriges sista krig var kort. I januari 1814 överlämnade Danmark-Norge vid Kielfreden kontrollen över Norge till Sverige. Norrmännen vägrade acceptera det. De antog sin egen grundlag vid Eidsvoll den 17 maj 1814 och valde en egen kung.
Karl Johan — fransman, marskalk under Napoleon, nu kronprins av Sverige — skickade armén. Den 26 juli gick flottan till angrepp. Den 30 juli marscherade ca 40 000 svenska soldater in i Norge. Fredrikstad föll den 4–5 augusti. Konventionen i Moss undertecknades 14–15 augusti. Flottan förlorade sju döda och tolv sårade.
Sedan dess: ingenting. Inte ett skott i strid på svensk mark.
Varför hände det inte igen?
Förklaringen är inte slumpen. Den är ett politiskt val, fattat av en man som förstod realpolitik. Kronprins Bernadotte mötte den ryske tsaren Alexander I i Åbo i augusti 1812. Mötet lade grunden till en insikt som sedan präglat svensk utrikespolitik i två sekler: fred med Ryssland var ett livsvillkor.
Sverige hade just förlorat Finland till Ryssland i kriget 1808–1809. Halva riket borta. I det läget var alliansfrihet inte en ideologisk position — det var pragmatisk överlevnad. Bernadotte-dynastins legitimitet byggde på att hålla Sverige utanför krig. Det lyckades.
Den freden byggde dock på förutsättningar: europeisk maktbalans, kalla krigets bipolära ordning, och ett Ryssland som inte utmanade Europas gränser med militära medel. Den 24 februari 2022 förändrades en av de förutsättningarna.
Säkerhetsläget idag — vad Försvarsmakten faktiskt säger
Försvarsmaktens officiella bedömning är precis: “Risken för ett direkt militärt angrepp mot Sverige är låg, men inte obefintlig.” Det är en formulering som väger varje ord. Den säger inte att kriget kommer. Den säger att det inte kan uteslutas.
Ryssland är militärt och ekonomiskt belastat av kriget i Ukraina. Ett regelrätt angrepp mot Sverige — ett Nato-land med artikel 5-skydd — bedöms av experter som “mycket osannolikt” i närtid. Men hotbilden har förskjutits. Det som är reellt och pågående är något annat.
Den reella risken: hybridkrig, inte invasion
Försvarsmakten och MSB fokuserar inte primärt på en klassisk invasion. Hybridkrigföring — cyberattacker mot samhällsfunktioner, sabotage mot infrastruktur, desinformationskampanjer — är den metod Ryssland faktiskt använder mot Sverige och andra europeiska länder. Det kräver inga tanks vid gränsen.
Tre scenarier som militären planerar för
Överbefälhavare Michael Claesson har identifierat tre huvudscenarier:
- Hybridkrigföring mot samhällsfunktioner — el, vatten, telekommunikation, finanssystem
- Bombningar mot strategiska mål utan markstridsoperationer
- Ockupation av specifika områden — Gotland är det mest uppenbara exemplet
Alla tre är i grunden annorlunda än det totalkrig som präglade 1900-talet. Det innebär att beredskapen också måste se annorlunda ut.
Natomedlemskapet förändrar allt
Den 7 mars 2024 inträdde Sverige som Nato-allierad. Det är den mest dramatiska förändringen av svensk säkerhetspolitik sedan 1814. Alliansfrihetens 200-åriga tradition avskaffades på en dag.
Konsekvensen: ett angrepp på Sverige räknas nu som ett angrepp på hela alliansen. Sverige deltar i gemensam luftövervakning med JAS 39 Gripen. Sverige har tillgång till gemensam underrättelsedata. Och Sverige är skyldigt att bidra till kollektivt försvar av sina allierade.
Men Nato-членskapet innebär också skyldigheter. Sverige ska kunna ta emot allierade trupper på svensk mark — ett så kallat värdlandsstöd. Det kräver att hela samhället bidrar: logistik, sjukvård, bränsle, bostäder. “Försvaret av Sverige börjar vid Natos yttre gräns,” som Försvarsmakten formulerar det. Det är inte en metafor. Det är operativ planering.
Totalförsvar 2025–2030 — vad miljardsatsningen innebär
I december 2024 beslutade riksdagen om en ny inriktning för totalförsvaret. Det militära försvaret får tillskott på över 170 miljarder kronor perioden 2025–2030. Det civila försvaret får 37,5 miljarder extra. Försvarsutgifterna beräknas nå ca 2,6 procent av BNP 2028 — Natos rekommenderade nivå är 2 procent, och Sverige passerar den med marginal.
Militärt handlar det om att bygga upp fyra brigader till 2030, förstärka luftvärnet, bygga raketartilleriförmåga och förvärva autonoma och obemannade system. Värnplikten intensifieras med ökade grundutbildningsvolymer och repetitionsövningar. Cyberförmågan förstärks.
Försvarsminister Pål Jonson och civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin har kallat det “den kraftfullaste förstärkningen av totalförsvaret sedan kalla kriget.” Det är ingen överdrift.
Det civila försvaret
Totalförsvar handlar inte bara om soldater. Det civila försvaret omfattar räddningstjänst, elektroniska kommunikationer, energiförsörjning, livsmedelsförsörjning och befolkningsskydd. 18 frivilliga försvarsorganisationer ingår. Alla invånare i Sverige — oavsett medborgarskap — är en del av systemet.
Alla personer 16–70 år bosatta i Sverige är totalförsvarspliktiga. Det innebär att de kan kallas in för tjänstgöring vid höjd beredskap. Det är inte ett teoretiskt åtagande längre.
Var är risken störst? MSB:s hemliga karta
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap — MSB — har kartlagt vilka delar av Sverige som löper störst risk vid ett eventuellt angrepp. Resultatet: 128 av 290 kommuner innehåller områden med förhöjd risknivå.
Riskzonerna finns i Norrbottens län, Mälardalen, Gotland, Blekinge och vid hamnar på västkusten. Kartan i sig är hemligstämplad. MSB:s generaldirektör Mikael Frisell har uttalat sig om att nästa steg är att bryta ner planeringen regionalt och lokalt — men invånare uppmanas inte att oroa sig, utan att förstå att myndigheterna arbetar aktivt.
Gotland är ett specialfall. Ön är strategisk för den som vill kontrollera Östersjön. Gotlands regemente lades ner 2005 — och återupprättades 2018, ett direkt svar på Rysslands annektering av Krim 2014. Det tog Sverige fyra år att fatta beslutet. Det är en av de lärdomar som präglar den nuvarande upprustningen: reagera snabbare.
Höjd beredskap — vad det innebär för dig
Höjd beredskap finns i två nivåer. Skärpt beredskap deklareras av regeringen vid krigsfara eller om ett krig utanför Sverige påverkar landet allvarligt. Samhällets ordinarie verksamhet fortsätter, men totalförsvarsförberedelserna intensifieras.
Högsta beredskap gäller vid krig eller omedelbar risk för krig. Den aktiveras automatiskt om Sverige befinner sig i krig, eller deklareras av regeringen. Då gäller allmän tjänsteplikt. Alla samhällsfunktioner riktas mot totalförsvarets behov. Myndigheterna övergår till krigsorganisation.
Information om lägesförändring nås via radio och television. Sveriges Radio P4 är den utsedda krisberedskapskanalen.
Skyddsrum och varningssignaler
Sverige har ca 65 000 civila skyddsrum med kapacitet för runt sju miljoner människor — ungefär 70 procent av befolkningen. De kan aktiveras inom två dagar. Befolkningen uppmanas gå till närmaste skyddsrum direkt vid flyglarm: korta tvåsekunderstötar som upprepas i en minut.
Varningssignalen — “hesa Fredrik” — innebär 30 sekunders ljud med 15 sekunders paus, upprepat fem minuter. Den betyder att man ska söka skydd och lyssna på radion.
MSB:s broschyr “Om krisen eller kriget kommer” distribueras regelbundet till svenska hushåll. Den är inte ett dystopidokument — den är en praktisk manual för en situation ingen vill hamna i, men som myndigheterna nu tar på fullt allvar.
Frågan om krig i Sverige är inte längre abstrakt. Det är en fråga som riksdag, regering och militär planerar för aktivt, med konkreta anslag och mätbara mål. Sannolikheten för ett konventionellt krig bedöms som låg. Men toleransen för att leva utan beredskap — den är borta.
