På 1970-talet var pilgrimsfalken nästan borta från Sverige. DDT och PCB hade tunnats ut äggskalen så att ungarna dog innan de kläcktes. Sedan kom förbuden, beståndet återhämtade sig, och i dag häckar pilgrimsfalk igen längs svenska kuster och på stadsfasader. Det är en historia om vad som händer när ett enskilt beslut tar bort ett specifikt gift ur ett specifikt ekosystem. Men det är också, om man ser längre, ett undantag. För varje pilgrimsfalk som återvänder försvinner dussintals andra arter utan fanfar, utan pressmeddelanden och utan att vi ens vet om att de existerade.
Vad är biologisk mångfald?
Biologisk mångfald — eller biodiversitet — är ett samlingsbegrepp för all den variation som finns mellan och inom arter och livsmiljöer på jorden. FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD), antagen i Rio de Janeiro 1992, definierar begreppet som variabiliteten hos levande organismer från alla källor, inklusive terrestra, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex som de ingår i.
Definitionen täcker tre sammanlänkade nivåer — vad man brukar kalla de tre nivåerna av biologisk mångfald. Den första är genetisk mångfald: den genetiska variationen i arvsanlag inom en och samma art. En älgpopulation utan genetisk variation är sårbar för sjukdomar och klimatskiften på ett sätt som en genetiskt diversifierad population inte är. Den andra nivån är artmångfald: antalet och variationen av olika arter inom ett givet område. Den tredje är ekosystemmångfald: variationen av naturtyper, livsmiljöer och de ekologiska processer som knyter dem samman — från fjällbjörkskog och kalkstensängar till korallrev och djuphav.
Alla tre nivåer hänger ihop. Förlora den genetiska mångfalden — artmångfald, ekosystemmångfald och genetisk variation är ömsesidigt beroende — och en art tappar sin förmåga att anpassa sig. Förlora tillräckligt många arter och ekosystemet slutar fungera. Förlora ett ekosystem och alla de arter och genetiska bibliotek det rymde försvinner med det.
Ekosystemtjänster: vad naturen gör för oss
Biologisk mångfald och ekosystemtjänster är oupplösligt sammanflätade. Naturen levererar vad ekologer kallar ekosystemtjänster — funktioner som upprätthåller förutsättningarna för mänsklig civilisation. Biologisk mångfald är inte ett estetiskt ideal. Det är infrastruktur. Pollinering av grödor är den mest citerade ekosystemtjänsten: globalt är matproduktion värd nära 2 000 miljarder kronor direkt beroende av att insekter, fåglar och fladdermöss för pollen mellan blommor. Värdet av pollinering i Sverige uppgår bara för honungsbin till 260–466 miljoner kronor per år. Lägg till humlor, solitärbin och blomflugor och siffran stiger avsevärt.
Utöver pollinering levererar naturen ren luft och rent vatten, skogar binder koldioxid och bromsar vattenflöden vid skyfall, mangroveskogar skyddar kuster mot stormar, och jordmikrober bryter ner organiskt material och återför näring till ekosystemen. Vattenrening som ekosystemtjänst utförs av Sveriges 30 000 sjöar och de våtmarker som omger dem. En FN-rapport från IPBES — den mellanstatliga plattformen för biodiversitet och ekosystemtjänster — konstaterade 2019 att naturförlusten utgör ett lika stort hot mot människan som klimatförändringarna. 550 ledande experter stod bakom den bedömningen.
Ekosystemen är inte robusta maskiner som tål stegvisa förluster. De beter sig snarare som nätverk: fungerar relativt stabilt upp till en tröskel, och kollapsar sedan snabbt om tillräckligt många noder tas bort.
Hot mot biologisk mångfald: fem drivkrafter
Habitatförlust och avskogning
Det dominerande hotet globalt är förstörelse av livsmiljöer — habitatförlust och fragmentering. Avskogning och skogsskövling för jordbruk, våtmarker som torrläggs, ängar som plöjs upp. Förlust av biologisk mångfald följer i spåren av varje hektar naturmark som omvandlas. I Sverige är bilden mer nyanserad men lika allvarlig: modernt skogsbruk påverkar negativt 1 744 rödlistade arter, primärt genom kalhyggesbruk och bristen på äldre skog och murken ved. Igenväxning av öppna odlingslandskap är ett parallellt problem — när betesdjuren försvinner tar skogen över, och med den försvinner de ljus- och värmeberoende arter som levde i hagarna.
Klimatförändringar
Biologisk mångfald och klimat är sammankopplade på djupet: klimatförändringar och artutrotning driver varandra. Klimatförändringarna förstärker alla andra hot, och förlusten av ekosystem minskar samtidigt naturens förmåga att reglera klimatet — kolsänkorna försvagas när skogar och torvmarker skövlas. Arter som inte hinner flytta norrut i takt med temperaturstigningen riskerar att hamna utanför sina toleransgränser. Tidiga vårar förskjuter blomning och larvkläckning på ett sätt som bryter samspelet mellan pollinatörer och värdväxter. Östersjöns uppvärmning är en bidragande orsak till att torsk, sill och strömming nu alla finns på svenska röda listan.
Invasiva arter
Arter som medvetet eller oavsiktligt introduceras i nya ekosystem kan slå ut inhemska arter som saknar naturliga försvar. WWF beskriver invasiva arter som ett av de allvarligaste hoten mot biologisk mångfald globalt. Mink som rymmer från päls farmer, signalkräfta som konkurrerar ut flodkräftan, sjögull som kväver sjöbottnar — det är vardagliga exempel på vad som händer när den genetiska, artbaserade och ekologiska balansen störs.
Föroreningar och bekämpningsmedel
DDT-förbudet är det pedagogiska undantaget: ett politiskt beslut som direkt räddade pilgrimsfalk och havsörn. Men förbudna pesticider används fortfarande i länder som odlar grödor till EU-marknaden, och neonikotinoider — en grupp insektsbekämpningsmedel — kopplas till kollapsen av pollinatörspopulationer. Att en tredjedel av vilda biarter i Sverige är hotade är inte utan samband med det kemiska trycket på jordbrukslandskapet.
Överutnyttjande
Överfiske omformar marina ekosystem i grunden. Torsk i Östersjön är ett akut exempel: SLU Artdatabankens rödlista 2025, publicerad i mars 2026, klassade torsken som starkt hotad och noterade att även sill, strömming, lax, piggvar och gråsej tillkommit listan. Det handlar inte bara om enskilda arter — när toppredatorer försvinner förändras hela näringsvävens dynamik.
Det sjätte massutrotningen
Jordens historia har sett fem stora massutrotningar, orsakade av asteroider, vulkanism och istider. I alla fem förlorades mer än tre fjärdedelar av alla arter. Biologer konstaterar nu att vi är inne i den sjätte — den första som drivs av en enskild art.
Bakgrundstakten för artutrotning, det vill säga den normala förlusten utan mänsklig påverkan, estimeras till en till fem arter per miljoner artår. Den faktiska nutida takten är 100 till 1 000 gånger högre — arter utrotas snabbare nu än vid något tidigare tillfälle i mänsklighetens historia. IPBES bedömer att ungefär en miljon hotade arter globalt riskerar utrotning. Det är inte en prognos. Det är ett uppmätt faktum baserat på artbedömningar i mer än 170 länder.
En siffra ger perspektiv på hur djupgående förändringen är: i dag är bara sex procent av jordens däggdjursvikt vilda djur. Resterande 94 procent är människor och de tamdjur vi föder upp. Det handlar om ett biologiskt system som under tio tusen år av jordbruk och industri pressats om i grunden.
Naturskyddsföreningen är tydliga: vi befinner oss i det sjätte massutdöendet av arter. Det är inte ett framtidsscenario utan en pågående naturkris. En miljon hotade arter är det IPBES-siffran som sammanfattar biodiversitetskrisen.
Biologisk mångfald i Sverige: röda listan 2025
SLU Artdatabanken, som förvaltar den svenska röda listan, publicerade 2025 års upplaga i mars 2026. Det är den sjätte listan med IUCN:s kategorier och kriterier. Av 23 103 utvärderade arter rödlistades 5 217, varav 2 373 bedöms som hotade i kategorierna sårbar, starkt hotad eller akut hotad.
Modernt skogsbruk och biologisk mångfald är svårförenliga. Skogsbruket sticker ut som det dominerande hotet: 1 744 rödlistade arter påverkas negativt av skogsavverkning och kalhyggesbruk, brist på murken ved och avsaknad av gammelskog. Det är en siffra som direkt utmanar skogsnäringens självbild som klimat- och naturvårdare. Biologisk mångfald i skogen kräver kontinuitetsskogsbruk och skyddade areal — inte produktionsoptimerade monobestånd.
Bland marina arter är bilden dyster. Torsk rödlistades som starkt hotad. Den åtföljs av sill, strömming, lax från Östersjön, piggvar och gråsej — alla nytillkomna. Biologisk mångfald i havet hotas av överfiske, övergödning och uppvärmning. Östersjön är ett av världens mest exploaterade innanhav.
Det finns ändå ljuspunkter. Havsörn, utter, lökgroda och stortå har lämnat röda listan och klassas nu som livskraftiga. Det är resultaten av decennier av riktade bevarandeinsatser — och bevis för att politiska beslut faktiskt kan vända en kurva.
De internationella avtalen: från Rio till Montreal
Konventionen om biologisk mångfald (CBD 1992)
Vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992 antogs tre parallella konventioner: klimatkonventionen (UNFCCC), ökenspridningskonventionen och konventionen om biologisk mångfald. CBD vilar på tre pelare: bevarandet av biologisk mångfald, hållbart nyttjande av biologiska resurser och rättvis fördelning av nyttan från genetiska resurser.
Nagoyaprotokollet 2010
Den tredje pelaren — rättvis fördelning — konkretiserades i Nagoyaprotokollet, antaget den 29 oktober 2010 i Japan. Protokollet reglerar hur genetiska resurser får hämtas ut från biologiskt rika länder, hur de får användas i forskning och industri och hur vinsten från exempelvis läkemedelsutveckling ska återgå till ursprungslandet. Sverige undertecknade protokollet 2011. EU:s ABS-förordning trädde i kraft 2015 och gäller direkt i Sverige. Logiken är att biologisk mångfald inte ska vara en fri resurs för läkemedels- och kosmetikaindustrin i rika länder utan en tillgång som nyttjande länder delar rättvist med ursprungsländerna.
Kunming-Montrealramverket 2022
I december 2022, vid COP15 i Montreal, enades nästan 200 länder om det som kallas naturens motsvarighet till 1,5-gradersmålet: Kunming-Montreal-ramverket för biologisk mångfald. Det övergripande målet är att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Ramverket innehåller fyra långsiktiga mål till 2050 och 23 åtgärdsmål till 2030.
Det mest omtalade åtgärdsmålet är 30x30-målet: att skydda 30 procent av jordens yta — land och hav — till 2030. Ett annat kräver att 30 procent av alla utarmade ekosystem ska restaureras. Finansieringsramen är ambitiös: totalt 200 miljarder dollar för biologisk mångfald per år ska mobiliseras globalt till 2030, där rika länder stöder utvecklingsländers bevarandearbete.
Det finns en skuggsida. Vid COP16 i Cali, Colombia, i oktober 2024 — den första uppföljningskonferensen — hade Sverige ännu inte lämnat in sin nationella handlingsplan (NBSAP) trots löfte om att göra det. Det är ett mönster som upprepar sig i biodiversitetspolitiken: högtidliga löften och sen implementering. Livets väv håller man inte ihop med intentioner.
Vad kan man göra?
Biologisk mångfald är i grunden ett systemproblem och kräver systemlösningar. Skydda fler naturreservat. Reformera jordbruksstödet så att det belönar biologisk mångfald snarare än monokultur. Avsluta subventioner till skadliga verksamheter — Kunming-Montrealramverket kräver att skadliga subventioner till jordbruk, fiske och fossil energi fasas ut. Riktig implementering av Nagoyaprotokollet ger ekonomiska incitament att bevara genetiska resurser snarare än att skövla dem.
På individnivå: förvilda trädgården för biologisk mångfald bland pollinatörer, minska konsumtionen av kött, stöd organisationer som driver naturreservatsarbete och granskar skogsbolag. Det är inte tillräckligt — men det är inte heller utan verkan. Havsörnen återvände inte enbart av sig självt. Den återvände för att någon förbjöd DDT, och för att poliker valde att lyssna på biologernas varningar.
Den frågan är aktuell igen. Biologerna varnar. Listan är lång och konkret: 5 217 rödlistade arter i Sverige, en miljon hotade globalt, ett skogsbruk som sätter 1 744 arters framtid i spel. Frågan är inte om vi vet. Frågan är om vi väljer att handla.
