Sudans armé (SAF, Sudan Armed Forces) och paramilitären Rapid Support Forces (RSF) går i maj 2026 in på sitt fjärde år av krig. Striderna har skördat över 150 000 människoliv, tvingat 13 miljoner människor på flykt och utlöst det FN och Förenta Nationerna beskriver som världens största humanitära kris och världens största flyktingkris. Vad händer i Sudan just nu, och hur kunde ett krig av denna magnitud bli glömt bort i nyhetsflödet — en bortglömd kris som världen tappade ur sikte?
Vad händer i Sudan just nu?
Sudan är delat i två. SAF kontrollerar huvudstaden Khartoum, östra och centrala delar av landet samt Port Sudan vid Röda havet. Armén återintog presidentpalatset våren 2025 och återerövrade Khartoum därefter. Den paramilitära RSF kontrollerar nästan hela Darfur, inklusive västra Darfur, och stora delar av Kordofan. Den 26 oktober 2025 föll den sista större staden i Darfur som armén hade kvar — staden El Fasher (al-Fashir) — till RSF efter över 500 dagars belägring. Massakrerna som följde tillhör de värsta i Sudans nutidshistoria.
Kriget i Sudan är inne på sitt fjärde år utan någon lösning i sikte. 33 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp 2026, motsvarande två tredjedelar av befolkningen. Över 12 miljoner människor har drivits från sina hem, varav cirka 9 miljoner är internflyktingar. På flera platser har hungersnöden gått över i ren svält och livsmedelsförsörjningen ligger i ruiner. Båda parter har anklagats för att använda hunger som vapen. I maj 2026 hade FN-appellen för Sudan endast 18 procents finansiering, enligt svenska Sida. Det är en akut humanitär katastrof.
Drönarkrig har blivit en ny dimension. På fyra fronter — Darfur, Kordofan, Khartoum–Omdurman och norra Sudan — använder båda sidor obemannade luftfarkoster mot militära och civila mål. I april 2026 dödades minst 30 personer när en drönare slog ner vid en bröllopsfest i staden Kutum i norra Darfur. Bland de döda fanns flera barn.
Gisela Holmén, Afrikachef på Svenska Röda Korset, formulerar konsekvenserna torrt:
“Vi ser ett obeskrivligt lidande i Sudan. Många utsätts för brutalt våld och övergrepp. Mycket av lidandet hade kunnat undvikas om krigets lagar och humanitära principer följdes.”
Vilka är parterna i kriget mellan SAF och RSF?
Konflikten har två huvudaktörer: Sudans väpnade styrkor (SAF) och Rapid Support Forces (RSF). Båda är resultatet av en lång maktkamp som eskalerade efter Omar al-Bashirs fall 2019.
Sudans armé (SAF) under Abdel Fattah al-Burhan
General Abdel Fattah al-Burhan leder SAF och är ordförande i det suveränitetsråd som styrt Sudan sedan militärkuppen i oktober 2021. SAF har sina rötter i den koloniala armén och i de officersklasser som styrde Sudan under decennier av militärregimer. Den har externa bundsförvanter i Saudiarabien, Egypten och i någon mån Iran och Turkiet, som levererat drönare.
Rapid Support Forces (RSF) under Hemedti
Mohamed Hamdan Dagalo, känd som Hemedti, är ledare för RSF. Styrkan är sprungen ur Janjaweed-milisen som regimen al-Bashir rekryterade 2003 för att slå ner Darfurupproret. RSF formaliserades 2013 och växte under det följande decenniet till en stat-i-staten med egen ekonomi, finansierad av guldgruvor i Jebel Amer i norra Darfur.
RSF får militärt stöd från Förenade Arabemiraten (UAE), enligt Sudans armé och flera oberoende organisationer, inklusive en FN-expertpanel. UAE tillbakavisar anklagelserna. Acled, en öppen databas som kartlägger konflikter, bedömer att RSF skulle förlora sitt främsta externa stöd om UAE pressas att dra sig tillbaka.
Hur började kriget den 15 april 2023?
Inbördeskriget i Sudan bröt ut den 15 april 2023, då striderna i huvudstaden Khartoum började mellan Burhans armé och Hemedtis paramilitär. Den utlösande gnistan var en sammanstötning om en plan att integrera RSF i den reguljära armén — en plan Hemedti motsatte sig. Konflikten mellan SAF och RSF eskalerade på timmar från enstaka skottlossningar till regelrätt krig.
Bakgrunden går djupare. I april 2019 avsattes Bashir efter månader av massdemonstrationer. Ett civilmilitärt övergångsstyre tillträdde, lett av Burhan med Hemedti som ställföreträdare. I oktober 2021 genomförde militärkuppen 2021 ett kraftigt slag mot den civila delen av styret — Burhan och Hemedti tillsammans bakom statskuppen. Två år senare riktade de sina vapen mot varandra.
I de första striderna 2023 dog över 5 000 människor enligt sudanesiska källor. FN:s generalsekreterare António Guterres uppmanade alla med inflytande att “pressa generalerna att omedelbart återvända till förhandlingsbordet”. Fredssamtal har sedan dess inletts i Jeddah och i Genève, men strandat varje gång. Tre år senare har vapnen inte tystnat.
Massakern i El Fasher i oktober 2025
El Fasher var den sista större staden i Darfur som armén höll. När den föll den 26 oktober 2025 fick RSF kontroll över hela regionen. Vittnesmålen som följde är centrala för att förstå krigets karaktär.
18 månaders belägring av staden
RSF belägrade El Fasher i mer än 500 dagar. När staden föll uppskattades cirka 260 000 människor fortfarande befinna sig där. Sudanesiska arméns uppgift är att 2 000 civila människor har dödats i de första dagarna efter erövringen — massavrättningar dokumenterade av RSF-soldaternas egna telefoner. Andra källor — bland dem en oberoende FN-kommission och UI:s reporter Görrel Espelund — talar om “tusentals, om inte tiotusentals” människor har dödats. Massavrättningarna fortsatte i veckor.
Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterade nästan 500 ytterligare dödsfall på ett enda sjukhus i staden. Satellitfoton publicerade av nyhetsbyrån AFP visade hur ett gravfält växte fram i utkanten av El Fasher i slutet av oktober 2025. Avrättningar dokumenterades på video i en universitetsbyggnad. Människor har flytt i panik mot Tawila.
Vittnesmål från överlevare
The New Humanitarian har samlat in närmare ett dussin vittnesmål från överlevare. En av dem, som går under det fingerade namnet Ibrahim, beskrev hur RSF-fordon körde över människor i folkmassorna när han försökte fly. Han fångades, fördes till en reservoar och hölls fången i ett interneringscenter där hundratals avrättades under tre dagar. Han överlevde därför att en RSF-soldat kände igen honom — de hade studerat tillsammans i Khartoum.
“Vi är bara civila”, sa Ibrahim till The New Humanitarian. Han beskrev brotten som “omänskliga”.
En annan kvinna berättade hur hennes son kidnappades av RSF medan de flydde:
“Min man dödades i början av kriget, och nu har min äldste son kidnappats av RSF.”
En tredje, en kock på sjukhuset i El Fasher, blev bestulen på telefon och pengar, slagen och kallad “smutsig”. Hennes syster blev kroppsvisiterad framför henne.
Internationella brottmålsdomstolen (ICC) meddelade den 3 november 2025 att den utreder rapporterna som krigsbrott och brott mot mänskligheten. En FN-rapport som publicerades i februari 2026 beskriver grymheter “som bär alla likheter med ett folkmord”, riktade mot de afrikanska folkgrupperna zaghawa och fur.
Den humanitära katastrofen i siffror
Sudan är världens största humanitära kris och den största humanitära krisen i världen, enligt FN. Den humanitära situationen är akut. FN bedömer att 33,7 miljoner människor i behov — cirka två tredjedelar av befolkningen — kommer att behöva humanitär hjälp 2026. 28,9 miljoner är akut matosäkra, varav över 10 miljoner befinner sig i svår eller extrem hunger. Det är en humanitär katastrof av historiska mått.
Hungersnöden i Darfur och Kordofan
Det integrerade klassifikationssystemet för matsäkerhet (IPC) har konstaterat ren svält — den högsta nivån på den femgradiga skalan — i El Fasher och i staden Kadugli i Södra Kordofan. Det innebär att minst 30 procent av barnen under fem år lider av akut undernäring. Cirka 4 miljoner barn i Sudan riskerar att utveckla akut undernäring under det kommande året, enligt Röda Korset.
Under 2025 registrerades 48 768 kolerafall med 1 094 dödsfall, samt 4 000 mässlingsfall med 106 dödsfall. 65 procent av befolkningen saknar tillgång till sjukvård. 70 till 80 procent av sjukhusen i de konfliktdrabbade områdena är ur funktion.
Världens största flyktingkris
13 miljoner sudaneser har drivits från sina hem sedan kriget bröt ut. Cirka 9 miljoner är internflyktingar — fler miljoner internflyktingar än i något annat land. Drygt 4 miljoner människor har flytt till grannländer som Tchad, Sydsudan och Egypten.
I och omkring staden Tawila i norra Darfur lever 700 000 flyktingar — många av dem ankom efter El Fashers fall. Lägret sträcker sig så långt ögat når, enligt fotografen Peter Biro från EU:s biståndsorgan Echo. Resurserna är “tänjda bortom bristningsgränsen”. UNHCR, World Food Programme (WFP) och UNICEF arbetar i Tawila, men finansieringen räcker inte ens till de mest grundläggande behoven.
Det svenska Röda Korset rapporterar att 28 av deras kollegor och volontärer i Sudan har dödats sedan våldet eskalerade våren 2023. 9 000 av landets totalt 100 000 volontärer hos Sudans Röda Halvmåne, eller Sudan Röda Halvmåne som organisationen kallas internationellt, har mobiliserats för att hjälpa krigets offer. Röda Halvmånen, som lokalt motsvarar Röda Korset, är en av få organisationer som når in i RSF-kontrollerade områden. Det är en parallellt operativ humanitär kris bortom de vanliga FN-kanalerna.
Folkmord i Darfur — då och nu
Det som händer i Darfur 2025–2026 är ett eko av det som hände 2003–2008. Då dödades enligt uppskattningar mellan 200 000 och 300 000 människor när al-Bashir-regimen rekryterade Janjaweed-milisen för att slå ner ett uppror lett av icke-arabiska folkgrupper — Fur-folket, Masaliterna (även stavat Masalit) och Zaghawa. Den arabiska eliten i Khartoum utnyttjade arabiska grupper i Darfur som verktyg för etnisk rensning. Krav på lösen och avrättningar var en del av strategin.
USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powell klassade Janjaweeds agerande som folkmord. Internationella brottmålsdomstolen utfärdade arresteringsorder mot Bashir 2009 och 2010. Han greps i samband med statskuppen 2019 men har aldrig överlämnats till domstolen i Haag.
Mukesh Kapila, dåvarande FN-samordnare för humanitära insatser i Sudan, jämförde då Darfur med folkmordet i Rwanda. Responsen blev enorm. Närmare 200 religiösa samfund och människorättsorganisationer gick samman i koalitionen Save Darfur. Skådespelaren George Clooney spelade 2006 in en dokumentärfilm i flyktingläger i Tchad. Frågan hamnade högst upp på FN:s dagordning.
Den parallellen är central för att förstå dagens kris. Samahir Elmubarak, politisk aktivist och forskare vid Lunds universitet, väljer medvetet att kalla RSF för janjawid:
“Om vi betraktar situationen i Sudan som en humanitär kris, låter det som att problemet går att lösa med mer mat, sjukvård och filtar. Sanningen är att den humanitära krisen uppstått på grund av att det sudanesiska folket är under attack av janjawid. Det enda sättet att tackla den humanitära situationen är att gå till botten med den verkliga orsaken till den.”
RSF härstammar från Janjaweed-milisen. Hemedti själv var en av de mest inflytelserika ledarna för janjawid under tidigt 2000-tal. När han 2018–2019 deltog i revolutionen mot Bashir hade demonstranterna ett slagord: “Makten till folket, militären till kasernerna och upplös janjawid.”
Sexuellt våld som krigsvapen
Läkare Utan Gränser (MSF) publicerade den 15 april 2026, på treårsdagen av krigsutbrottet, rapporten “There is Something I Want to Tell You”. Den beskriver hur civilbefolkningen utsätts för “massdödande, sexuellt våld och tortyr”. Mönstret är systematiskt och påminner om det MSF dokumenterade under Darfurkriget 2003–2008.
Månaden efter El Fashers fall fick 140 kvinnor vård för sexuellt våld i MSF:s klinik i Tawila. I nästan samtliga fall tillhörde förövaren ett beväpnat förband. Samma mönster syntes tidigare 2025 efter attacken mot flyktinglägret Zamzam i norra Darfur.
MSF skriver:
“Det sexuella våldet har både vävts in som en del av vardagen och blivit en utstuderad del av kriget självt.”
Den 23 oktober 2025, dagen innan El Fasher föll, intog RSF staden. I de följande dagarna spreds RSF-soldaternas egna videoklipp på sociala medier. De visade massmord i en universitetsbyggnad, dödandet av tiotals i en skyttegrav RSF grävt för att omringa staden, och hur människor — kvinnor och barn — medvetet kördes över av fordon. Källor inuti staden uppger att RSF systematiskt skiljt manliga invånare från sina familjer. Många har förts till “interneringscenter”.
Vilka externa aktörer driver kriget?
Sudans inbördeskrig är inte en inrikes angelägenhet. Externa aktörer levererar vapen, pengar och politiskt skydd till båda sidor.
UAE och vapenleveranser till RSF
Förenade Arabemiraten har under hela konflikten beskyllts för att förse RSF med vapen, enligt Sudans armé, en FN-expertpanel och organisationer som Human Rights Watch. Vissa av vapnen ska enligt rapporterna ursprungligen komma från västländer. UAE tillbakavisar anklagelserna.
I januari 2026 avvisade Internationella domstolen (ICJ) i Haag Sudans folkmordsmål mot UAE av processuella skäl, utan att pröva sakfrågan. UAE har också drabbats av iranska och allierade attacker mot oljeanläggningar sedan kriget mellan USA, Israel och Iran inleddes den 28 februari 2026. Acled bedömer att ett försvagat UAE kan tippa maktbalansen — men inte nödvändigtvis ge ett slut på kriget. Resultatet kan i stället bli fragmentering av RSF.
Saudiarabien, Egypten och USA som medlare
Saudiarabien står diplomatiskt på arméns sida. Egypten har historiska band till SAF och har medlat i Jeddah-samtalen tillsammans med USA. Den så kallade kvartetten — USA, Saudiarabien, Egypten och UAE — har misslyckats med att framförhandla en vapenvila. På grund av UAE:s bristande neutralitet har pressen ökat på att gulfstaten lämnar medlingsgruppen. I stället har Oman flyttat fram sina positioner som ny mellanhand.
Kriget mellan USA och Iran våren 2026 har också direkta konsekvenser för Sudan. Priserna på gödningsmedel stiger kraftigt och hotar den kommande skörden — i ett land där svält redan råder.
Vad gör FN och världen?
FN:s säkerhetsråd antog redan 2005 resolution 1591, ett vapenembargo mot Darfur. Det är fortfarande i kraft, men ingen tycks ha för avsikt att verkställa det. Inga sanktioner har införts mot länder som säljer vapen till de stridande parterna.
FN:s flyktingorgan UNHCR driver läger i både Tchad och Darfur. Världslivsmedelsprogrammet (WFP) arbetar i Darfur, men tvingades i februari 2025 tillfälligt pausa sitt arbete i Zamzam-lägret på grund av eskalerande våld. Halv miljon internflyktingar i lägret lämnades därmed utan rent vatten och mat.
FN:s OCHA rapporterar att hjälporganisationer fortfarande hindras från att komma in i El Fasher, trots att den RSF-styrda administrationen i Darfur uppmanat dem att komma. Hjälparbetare som The New Humanitarian talat med är misstänksamma. RSF nekade civila hjälp i mer än 500 dagar. Nu försöker gruppen, enligt observatörer, använda internationell hjälp som ett verktyg för att hålla civila kvar och ge sig själv en skenbar legitimitet.
På marken har sudaneserna själva byggt det skyddsnät som FN och staten inte förmår leverera. Takaaya är ett urgammalt arabiskt-sudanesiskt koncept där resande välkomnas med en måltid och en plats att vila. När kriget bröt ut 2023 organiserades nya takaaya i grannskapen runt om i Sudan, drivna av volontärer. Människor bidrar med vad de har — bönor, mjöl, pengar från släktingar utomlands.
Men under 2026 har hundratals kök tvingats stänga på grund av minskad finansiering, enligt biståndsorganisationen New Islamic Relief. Vd:n Iftikhar Shaheen kallar kollapsen för “en dödsdom” för miljoner sudaneser.
Arjan Hehenkamp från IRC formulerar situationen rakt:
“Det som kommer in är långt ifrån vad som behövs för att täcka ens de mest grundläggande akuta behoven.”
Hur ser Sudans framtid ut?
Det är svårt att se en framförhandlad lösning. SAF kontrollerar Khartoum efter att ha återintagit presidentpalatset våren 2025. RSF kontrollerar Darfur efter El Fashers fall. Sudan är de facto delat i två.
Inom RSF har en parallell administration börjat ta form, med egen guvernörsstruktur i Darfur. Inom SAF-zonen försöker civila ledare återskapa fungerande institutioner. Båda processerna lider av samma grundproblem: legitimiteten är ifrågasatt, ekonomin är trasig och människor är hungriga.
Drönarkrig och drönarattacker har blivit ett återkommande inslag på alla fronter. Kidnappningar mot lösen — krav på lösen i tusentals dollar — har blivit en miljonindustri för RSF längs flyktvägarna från El Fasher till Tawila. Ackumulerade vapenleveranser från utländska makter förlänger striderna utan att avgöra dem.
Det internationella samfundets uppmärksamhet är riktad mot andra kriser. Kriget i Sudan beskrivs ofta som “det bortglömda kriget” — kriget som den världen tappade ur sikte, världen som glömt bort Sudan. Världens värsta kris, igen, som UI:s Görrel Espelund formulerar det. I början av maj 2026 hade FN-appellen för Sudan 2026 täckning till endast 18 procent.
I Tawila bor sjubarnsmamman Jamila Ismail tillsammans med sin son Ibrahim, som nästan dödades i en attack på marknaden i El Fasher innan de flydde. Hennes berättelse återges av Röda Korset:
“Jag sökte efter honom bland dödade människor. Till slut fick jag reda på att han levde men att han opererats för skador i lungorna och magen. Läget där vi är nu är väldigt svårt. Vi tar ned tältduken varje kväll och använder som täcke.”
Hon är en av 700 000 i Tawila. En av 13 miljoner på flykt. En av 33 miljoner i behov av humanitär hjälp.