Oligarki är ett styrelseskick eller en maktstruktur där makten är koncentrerad till ett litet fåtal, ofta en ekonomisk eller politisk elit, snarare än till folket, en enskild härskare eller en hel folkgrupp. Ordet kommer från den klassiska grekiskans oligos, “fåtal”, och archo, “härska” (även transkriberat archein), och myntades redan i antikens Grekland. Begreppet förväxlas ibland med oligopol, som är en ekonomisk term för en marknad där ett fåtal företag dominerar, men de två orden beskriver olika saker. Både demokratier och diktaturer kan enligt statsvetare ha tydliga inslag av oligarki, vilket gör begreppet svårare att fånga i en enda definition.
Vad betyder ordet oligarki, egentligen?
Aristoteles använde termen om det han kallade de rikas regering och beskrev oligarki som en urartad, försämrad form av aristokrati: ett styre av de bäst lämpade som i stället glidit över i ett styre av de rikaste. Till skillnad från aristokraterna, som styrde öppet utifrån sin ställning, härskar oligarker ofta i skymundan, genom kontroll över ekonomiska resurser, företag, religiösa institutioner, politik eller militären. En oligarki som specifikt styrs av de rika kallas också för plutokrati.
Ordets rötter syns i flera besläktade svenska ord. Enligt Språktidningen betyder förleden oligo- fåtal, medan archo, “att härska” eller “att vara först”, också ligger bakom ord som oligopol (fåtal säljare på en marknad), matriark och patriark (familjeöverhuvud) och hierarki (rangordning). Samma grekiska rot återfinns även i arkitekt, ursprungligen “förste timmerman”, och i förleden ärke- i till exempel ärkebiskop.
Hur skiljer sig oligarki från demokrati, monarki och diktatur?
Till skillnad från demokrati, där makten formellt utgår från folket genom fria val, och monarki, där en ärvd härskare sitter på makten, handlar oligarki om vem som faktiskt kontrollerar besluten snarare än om landets formella statsskick. Ett land kan alltså vara en fungerande demokrati på papperet och ändå ha starka oligarkiska inslag, om en liten grupp med pengar, kontakter eller arv i praktiken styr utvecklingen.
Oligarki skiljer sig också från diktatur, där makten typiskt är koncentrerad till en enda person eller en snäv maktapparat som håller den genom tvång. En oligarki kan vara betydligt mer informell: makten behöver inte stå skriven i lag, utan kan bygga på nätverk, ägande och inflytande som existerar vid sidan av de officiella institutionerna.
Michels järnhårda oligarkilag
Den tysk-italienske sociologen Robert Michels formulerade i början av 1900-talet vad som kommit att kallas den järnhårda oligarkilagen: tanken att varje organisation, hur demokratisk den än är i sina stadgar, med tiden tenderar att styras av en liten ledande elit. Ju större och mer komplex organisationen blir, desto mer makt samlas hos de få som sköter den dagliga driften, medan medlemmarnas faktiska inflytande minskar. Michels sammanfattade själv tanken i den ofta citerade formuleringen: “den som säger organisation säger oligarki”. Liknande resonemang fördes av den italienske ekonomen och sociologen Vilfredo Pareto, som menade att det, oavsett rösträtt, alltid är ett fåtal som i praktiken styr och ger folkviljan den form som detta fåtal önskar.
Exempel på oligarkier, från antikens Grekland till dagens Ryssland
I antikens grekiska stadsstater användes oligarki som en tydlig statsform, där rösträtt och makt förbehölls en liten grupp förmögna medborgare. I modern tid är Ryssland kanske det mest kända exemplet: landet har enligt flera källor styrts av olika former av oligarkier sedan åtminstone 1400-talet, och efter Sovjetunionens fall blev en liten grupp företagsägare och finansmän som tog över statlig egendom under 1990-talets privatiseringar allmänt kända just som “oligarkerna”.
Begreppet fick förnyad aktualitet efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022, då EU, Storbritannien och USA sanktionerade och jagade tillgångar som tillhörde ryska miljardärer med kopplingar till Vladimir Putins regim, däribland Oleg Deripaska, Alisjer Usmanov och Gennadij Timtjenko. Chelseas mångåriga ägare Roman Abramovitj hade dessförinnan länge varit en av de mer kända ryska oligarkerna i Storbritannien, och oligarkins uppkomst i landet brukar spåras till 1990-talets kaotiska privatiseringar. Iran räknas ibland som en oligarki som styrs av religiösa ledare inom ramen för en islamisk teokrati som bildades efter att landets tusenåriga monarki störtades i samband med revolutionen 1979. Kina beskrivs av flera bedömare som ett land där makten sedan kommunistpartiets revolutionärer 1949 gått vidare till deras efterföljare, som blev mäktiga och rika efter att landet öppnade sig för den globala marknaden på 1980-talet.
Är USA på väg mot en oligarki?
Frågan blev högaktuell den 25 januari 2025, då SVT i ett förklarande inslag gick igenom hur flera av världens rikaste män, bland dem Elon Musk, Jeff Bezos och Mark Zuckerberg, suttit i första bänkraden när Donald Trump svors in som USA:s president. Bilderna väckte en debatt om huruvida USA håller på att glida mot ett oligarkiskt styre. Enligt statsvetaren Magnus Adenskog handlar den moderna definitionen mindre om formell statsform och mer om att extrem ekonomisk ojämlikhet också ger extrema skillnader i politiskt inflytande, en utveckling han menar synts i USA under de senaste tjugo åren, bland annat genom att storföretag och intresseorganisationer fått allt större inflytande över policybeslut jämfört med vanliga medborgare. Redan 2015 argumenterade förre presidenten Jimmy Carter i liknande termer, och nationalekonomen Simon Johnson har pekat ut finanskrisen 2008 som ett vändpunktsögonblick för framväxten av vad han kallat en amerikansk finansiell oligarki. Samtidigt betonar Adenskog att USA formellt fortfarande är en demokrati med förhållandevis motståndskraftiga institutioner.
Finns det tendenser till oligarki även i Sverige?
Diskussionen är inte bara amerikansk. I en uppmärksammad understreckare i Svenska Dagbladet har frågan ställts om Sverige, i takt med en ökad förmögenhetskoncentration, håller på att odla fram en egen oligarki. Enligt Bloomberg Billionaire Index är Sverige, efter Ryssland, det land där miljardärernas samlade förmögenhet är störst i förhållande till landets BNP, en siffra som fått flera debattörer att jämföra svenska storägare med ryska oligarker. Det är dock viktigt att skilja på stor privat förmögenhet och faktisk politisk kontroll: ingen etablerad bedömare beskriver Sverige som en oligarki i egentlig mening, men debatten visar att begreppet används allt oftare även i en svensk kontext.
Andra statsskick värda att känna till
Oligarki är bara ett av flera begrepp som beskriver hur makten fördelas i ett samhälle. Teknokrati innebär att experter och tekniskt kunniga styr utifrån sin sakkunskap, meritokrati att positioner ska tillsättas efter prestation och förtjänst, och teokrati att den politiska makten är underordnad religiösa ledare eller religiös lag, som i exemplet Iran ovan. Gemensamt för alla dessa begrepp, liksom för oligarki, är att de beskriver vem som i praktiken fattar besluten, snarare än vilken formell statsform ett land har.
