Vad är skillnaden mellan Hamas och Hizbollah? Hamas och Hizbollah förväxlas ofta i den svenska nyhetsbevakningen, trots att båda rörelserna har olika religiösa rötter, olika ursprungsländer och olika ledningsstrukturer. Hamas är en sunnimuslimsk palestinsk rörelse grundad 1987 i Gazaremsan, med rötter i Muslimska brödraskapet. Hizbollah är en shiamuslimsk shia-muslimsk milis baserad i Libanon, som skapades med direkt assistans av iranska Revolutionsgardet i början av 1980-talet och finansieras av Iran. Båda grupperna är klassade som terrororganisationer av flera stater och båda har Israel som gemensam fiende och uttalad motståndare. Här slutar likheterna i stort sett.
Den 27 september 2024 dödades Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah i ett israelisk flyganfall mot organisationens högkvarter i Dahiyeh i södra Beirut. Tre veckor senare, den 16 oktober, dödades Yahya Sinwar i Rafah i södra Gaza, den man israeliska underrättelsetjänsten utpekat som en av arkitekterna bakom attacken den 7 oktober 2023. På en månad förlorade båda organisationerna sina mest synliga ledare i kriget i Gaza och i Libanon. Det gör frågan om vad som faktiskt skiljer rörelserna åt mer än akademisk.
En sunnimuslimsk rörelse och en shiamuslimsk rörelse
Den första distinktionen ligger i religiös tradition. Hamas är en sunnimuslimsk islamistisk organisation. Hizbollah är en shiamuslimsk rörelse formad i Khomeinis politiska teologi från den iranska revolutionen 1979.
Denna sekteristiska skiljelinje är inte trivial. Den förklarar varför Hamas i flera årtionden hade närmare band till sunnimuslimska statsaktörer som Qatar, Turkiet och delar av Muslimska brödraskapets transnationella nätverk, medan Hizbollah har sin ideologiska och materiella förankring i Teheran. Skillnaden förklarar också varför Hamas under det syriska inbördeskriget 2011 ställde sig på den sunnitiska oppositionens sida mot Assadregimen, och därmed mot Hizbollah och Iran, innan organisationerna närmade sig varandra igen efter 2017.
För Iran som stat har relationen till Hizbollah varit en familjeangelägenhet. Stödet till Hamas har varit pragmatiskt: ett sätt att hålla en sunnimuslimsk islamistisk rörelse i konflikt med Israel utan att den blir en konfessionell vasall.
Bildandet: 1987 i Gaza, tidigt 1980-tal i Libanon
Tidsavstånden i bildandet är förhållandevis korta, men omständigheterna skiljer sig markant.
Hamas: en utlöpare ur Muslimska brödraskapet
Hamas grundades formellt i december 1987, samma månad som den första palestinska intifadan, första intifadan, bröt ut som en folklig motståndsrörelse mot Israel och Israels ockupation. Bakom bildandet stod Sheikh Ahmed Yassin, en delvis förlamad och nästan blind imam från en by nära Ashkelon. Yassin hade under 1970-talet arbetat med att bygga upp en palestinsk gren av Muslimska brödraskapet via välgörenhetsorganisationen Mujama al-Islamiya, som under en period tolererades och periodvis stöddes av israeliska myndigheter som en motvikt till den sekulära PLO.
Namnet Hamas är en akronym för Harakat al-Muqawama al-Islamiyya, den islamiska motståndsrörelsen. Rörelsens militära gren, al-Qassam-brigaderna, är uppkallade efter den arabisk-syriske gerillaledaren Izz al-Din al-Qassam, som stupade i strid mot brittiska styrkor 1935. Den första bekräftade attacken mot israeliska mål genomfördes våren 1989.
Magnus Ranstorp, terrorforskare som intervjuat Hamas-ledare under tre decennier, skriver i sin bok Hamas — Terror inifrån (Mondial 2024) att Hamas charter från 1988 är genomsyrad av antisemitisk ideologi, med direkta citat ur de förfalskade Sions vises protokoll. Charteret ändrades 2017 i en mer pragmatisk politisk skrift, utan att den ursprungliga texten formellt drogs tillbaka.
Hizbollah: skapad av Iran efter Israels invasion
Hizbollah började formas 1982 under Libanons inbördeskrig, samma år som Israels invasion av Libanon utvidgades till södra Libanon. Organisationen var inte en spontan motståndsrörelse mot Israel. Den byggdes av kadrer från det Iranska revolutionsgardet (IRGC) som skickades in i Bekaadalen, ofta via syriskt territorium, med uppdrag att organisera den shiamuslimska befolkningen mot den israeliska närvaron. Rekryteringen skedde i huvudsak ur den sekulära Amal-rörelsen, vars yngre, mer religiöst orienterade medlemmar bröt sig ur.
Rörelsens första offentliga manifest publicerades 1985. Det innehöll tre uttryckliga mål: att fördriva Israel från libanesisk mark, att stoppa västlig imperialism och att upprätta en islamisk stat i Libanon. Det sista målet har Hizbollah de facto övergett, vilket framgår av dokumentet “Open Letter” från 2009. De två första står kvar.
Hizbollahs första generalsekreterare Abbas al-Musawi dödades i en israelisk helikopterattack 1992. Hassan Nasrallah, då 32 år gammal, valdes till efterträdare och ledde organisationen i 32 år tills hans egen död september 2024.
Geografisk bas: Gazaremsan mot södra Libanon
Var rörelserna är fysiskt verksamma definierar deras politiska liv.
Hamas territorium
Hamas är palestinsk. Kärnområdet är Gazaremsan, även kallad Gaza-remsan, en yta på cirka 365 kvadratkilometer med drygt 2 miljoner invånare före kriget 2023. Hamas vann det palestinska parlamentsvalet 2006 med 44 procent av rösterna och tog full kontroll över Gaza i juni 2007, efter en kort men blodig konflikt med Fatah. På Västbanken och Gaza, som styrs av Mahmoud Abbas och Fatah respektive Hamas, finns Hamas som politisk faktor och i klanstrukturer på Västbanken men utan territoriell kontroll där.
Gazaremsan är liten och tätbebodd. Hamas militära infrastruktur, tunnlar, vapendepåer och kommandoplatser, finns enligt israeliska och oberoende rapporter ofta sammanvävd med civil bebyggelse. Det är en av de återkommande stridsfrågorna kring proportionalitetsbedömningar i konflikten.
Hizbollahs territorium
Hizbollah opererar i ett betydligt större område. Tre zoner sticker ut: södra Libanon ned mot gränsen till Israel, Bekaadalen i öster mot Syrien, och södra Beirut, särskilt stadsdelen Dahiyeh som fungerat som operativt centrum. I dessa områden har Hizbollah byggt upp vad svensk och utländsk press konsekvent kallar “en stat i staten”. Skolor, kliniker, soptömning och religiösa institutioner drivs delvis i Hizbollahs regi, parallellt med, eller istället för, den libanesiska staten.
Alexander Atarodi, oberoende mellanösternexpert citerad i Göteborgs-Posten, formulerar det så: “Det är Hizbollah som dikterar landets utrikespolitik.” Det är ett påstående som flera Libanonkännare delar, även om det är politiskt omtvistat i Beirut.
Ledare och ledarskifte: Nasrallah och Sinwar dödades 2024
Hösten 2024 förändrade ledningsstrukturen i båda organisationerna på ett sätt som saknar paralleller i regionens samtidshistoria.
Hizbollah efter Hassan Nasrallah
Hassan Nasrallah dödades 27 september 2024 i ett israeliskt flyganfall mot Hizbollahs underjordiska högkvarter i Dahiyeh. Han var 64 år och hade lett organisationen sedan 1992. I samma anfall dödades Abbas Nilforushan, vice operativ chef för Irans Revolutionsgarden, vilket understryker hur tätt sammanvävd Hizbollahs ledning varit med IRGC.
Naim Qassem, tidigare vice generalsekreterare, övertog ledningen kort därefter. Den symboliska tyngden i Nasrallahs frånfälle är svår att överskatta. Han var inte enbart militär ledare utan också rörelsens teologiska och politiska ansikte utåt, en figur jämförbar med den han ersatte 1992, al-Musawi, men med en betydligt längre och mer publik karriär.
Hamas efter Yahya Sinwar
Yahya Sinwar dödades 16 oktober 2024 i Rafah, södra Gaza. Han var 61 år. Enligt israeliska militärens redogörelse var det en slumpartad eldstrid: en patrullerande styrka upptäckte tre beväpnade män lämna en byggnad. En av dem var Sinwar, som drog sig in i en angränsande byggnad, kastade granater och sköts ihjäl. Obduktionen fastställde dödsorsaken till skottskada i huvudet.
Sinwar hade lett Hamas i Gaza sedan februari 2017. Han framställs som en av arkitekterna bakom attacken den 7 oktober 2023, tillsammans med den militära chefen Mohammed Deif. Sinwar tillbringade 22 år i israeliskt fängelse innan han släpptes 2011 i utbytet mot soldaten Gilad Shalit, ett biografiskt faktum som varit centralt i den israeliska debatten om Shalit-avtalet.
Hamas politiska byrå utomlands har efter Sinwars död arbetat med en kollektiv ledning. Den mest profilerade utlandsfiguren, Ismail Haniyeh, hade dödats redan 31 juli 2024 i Teheran.
Iran som finansiär och en gemensam motståndsaxel
Här samlas trådarna. Iran är den nämnare som binder Hamas och Hizbollah till varandra trots de sekteristiska skiljelinjerna.
SVT:s utrikesreporter Stefan Åsberg formulerar det rakt: “Spindeln i nätet är Iran, som förser de här grupperingarna med pengar, träning och vapen.” Det iranskt stöd som ger båda organisationerna vapen och pengar gäller Hizbollah i högsta grad, där relationen är konstitutiv. Det gäller Hamas i en svagare och mer transaktionell form.
Det iranska stödet till Hamas uppskattas i amerikanska underrättelseuppgifter ha legat på cirka 100 miljoner dollar per år före 2023. Stödet till Hizbollah har av Israel och Israel-orienterade analysorgan uppgivits ligga på 700 miljoner dollar till 1 miljard dollar årligen, med en uppgång efter 2022. Båda siffrorna är osäkra och bestrids periodvis.
Begreppet “motståndsaxeln”, på engelska axis of resistance, används av Iran och dess allierade om sig själva och omfattar Iran, Hizbollah, Hamas, syriska regimstyrkor (innan al-Assads fall i december 2024) och Huthirebellerna i Jemen. Det är en operativ samarbetsstruktur snarare än en formell allians, och flera av aktörerna har under perioder dragit sig från varandra.
Militär kapacitet: cirka 20 000 soldater och uppemot 200 000 raketer
Den största praktiska skillnaden mellan Hamas och Hizbollah är militär storlek.
Hizbollahs militära gren och vapenarsenal
Hizbollahs militär gren är betydligt större än Hamas. Hassan Nasrallah hävdade själv 2021 att rörelsen hade 100 000 milismän. International Institute for Strategic Studies (IISS) gör en betydligt mer återhållsam uppskattning på cirka 20 000 personer i kärnstyrkan. Hizbollahs raketarsenal är osäker men avsevärd: 100 000 raketer enligt en uppgift återgiven i GP, 120 000 till 200 000 raketer och robotar enligt en bedömning från 2024 som SO-rummet refererar.
Utöver konventionella raketer förfogar Hizbollah enligt analyser från Council on Foreign Relations över kryssningsrobotar, drönare och antiluftvärnssystem som mottagits från Iran efter 2006 års libanonkrig. Det är ett av få icke-statliga väpnade aktörer i världen som besitter kapaciteten att slå mot Israels djupare strategiska mål. Stina Blomgren, SVT:s utrikesreporter, sammanfattade ställningen oktober 2023: “Hizbollah är betydligt starkare militärt än Hamas och har ett avgörande politiskt inflytande i Libanon.”
Hamas militära gren
Hamas militära gren al-Qassam-brigaderna räknades före 7 oktober 2023 till mellan 20 000 och 30 000 stridande, en uppgift som tas från olika israeliska och amerikanska analysorgan. Arsenalen utgörs av lokalt tillverkade raketer av Qassam- och Grad-typ, ett antal längre projektiler smugglade via Iran och Egypten, samt antiarmévapen som RPG-29 och Kornet. Den palestinska militära kapaciteten i denna militära gren har under det pågående kriget i Gaza reducerats betydligt; israeliska bedömningar hösten 2024 angav att åtminstone 14 av Hamas 24 originalbrigader bedöms vara stridsodugliga.
Politisk gren: parlamentsplatser i Libanon, valseger 2006 i Palestina
Båda organisationerna är politiska aktörer i sina respektive system, men spelplanerna skiljer sig.
Hizbollah i Libanons parlament
Hizbollah valdes in i Libanons parlament 1992 och har sedan dess varit en strukturell del av landets politiska maskineri. Tillsammans med sin allierade Amal innehar man traditionellt blocket “Loyalty to the Resistance Bloc” i parlamentet och har innehaft ministerportföljer. Det innebär en juridisk dubbelnatur: militärt en icke-statlig miliskraft, politiskt en del av statsledningen.
Hamas vann valet 2006
Hamas vann de palestinska parlamentsvalen i januari 2006 med 74 av 132 mandat. Den efterföljande perioden präglades av internationella sanktioner mot den hamasledda regeringen, EU och USA betraktade den nya ledningen som terrororganisation, och en eskalerande konflikt med Fatah som mynnade ut i Hamas militära övertagande av Gaza i juni 2007. Sedan dess har inga palestinska parlamentsval hållits. Hamas politiska gren är därmed snarare en intern partistruktur än en formaliserad parlamentarisk verksamhet.
Sociala tjänster: skolor, sjukvård och en parallell samhällsstruktur
En av rörelsernas viktigaste politiska tillgångar är inte vapen utan välfärd. Båda driver omfattande sociala verksamheter, skolor och sjukvård, kliniker, soppkök och religiösa institutioner, som under stora delar av sina historier fyllt funktioner där den statliga apparaten varit svag eller obefintlig. I Gaza har Hamas socialprogram varit avgörande för dess väljarstöd; i södra Libanon och Dahiyeh har Hizbollahs hälsovård, skolor och återuppbyggnadsprogram efter konflikter med Israel byggt djup lojalitet bland shia-befolkningen. Den shiitisk islamistiska traditionen ger Hizbollahs sociala gren en religiöst legitimerande funktion som Hamas saknar i samma form.
Det är denna sammanvävning av väpnad gren, politisk gren och social gren som gör organisationerna svåra att hantera militärt. Att slå mot infrastrukturen är att samtidigt slå mot grundläggande samhällsfunktioner.
Terrorklassning: EU, USA och andra
Hamas
Hamas är i sin helhet klassad som terrororganisation av USA (1997) och EU (2003). Storbritannien klassade hela organisationen 2021; tidigare gällde endast den militära grenen. Klassificeringen har inneburit att västeuropeiska och nordamerikanska aktörer i praktiken förhindras från politiskt och ekonomiskt samröre med Hamas-ledningen.
Hizbollah
Hizbollah behandlas mer differentierat. USA klassar hela organisationen som terror, liksom Israel, Storbritannien och Kanada. EU klassar enbart den militära grenen, vilket möjliggör fortsatt politisk kontakt med Libanons regering där Hizbollahs civila gren ingår. Australien och Tyskland har under senare år skärpt sina klassificeringar; flera arabstater dominerade av sunnitiska härskare har också klassat Hizbollah som terrororganisation, främst som svar på iranskt regionalt inflytande.
Den 7 oktober 2023 och året som följde
Attacken den 7 oktober 2023 var Hamas operation i kriget i Gaza. Den genomfördes av al-Qassam-brigaderna med stöd av Palestinska islamiska jihad. Enligt de siffror Ranstorp presenterar dödades 1 269 israeler, 240 personer togs som gisslan och 5 400 skadades under den ena attacken. Hizbollah var inte direkt involverat i den operation som Israel och Hamas sedan dess hänvisar till.
Dagen efter, 8 oktober 2023, inledde Hizbollah artillerield över gränsen mot norra Israel i vad organisationen beskrev som “stödfront” till Hamas. Konflikten utvecklades till ett begränsat men intensivt utbyte. Enligt data från Armed Conflict Location and Event Data Project (ACLED) ägde mellan 8 oktober 2023 och 5 juli 2024 cirka 7 491 gränsöverskridande attacker rum. Israel stod för ungefär fem gånger fler attacker än Hizbollah.
Det är värt att registrera att Hizbollah, trots stöd-framställningen, höll konflikten på en nivå som inte utlöste fullskaligt krig fram till hösten 2024. Då skiftade Israel tyngdpunkten norrut, genomförde den uppmärksammade pejer-operationen 17 september 2024 där sprängladdningar i Hizbollah-tilldelade kommunikationsenheter detonerade samtidigt, och avslutade i slutet av månaden med attacken som dödade Nasrallah.
På en månad, slutet av september till mitten av oktober 2024, utraderades den synliga toppledningen i båda organisationerna. Nasrallah, Sinwar, Nilforushan, tidigare Haniyeh i Teheran. Vad som följt är en återuppbyggnad i båda fall, men under skarpt försämrade förutsättningar. Hizbollah har förlorat avsevärd kapacitet i södra Libanon. Hamas militära infrastruktur i Gaza är delvis demolerad och rörelsens ledning är spridd mellan Qatar, Turkiet och vad som finns kvar inom Gazaremsan.
Skillnaderna mellan Hizbollah och Hamas, sunni och shia, palestinsk och libanesisk, Muslimska brödraskapet och Khomeinis revolution, kvarstår. Det som däremot är öppet är hur de två rörelserna ser ut i nästa fas, efter ett år då Israel demonstrerat förmågan att eliminera ledare som länge ansetts onåbara.