Sju svenska författare har tilldelats Nobelpriset i litteratur sedan det första priset delades ut 1901. Den första var Selma Lagerlöf 1909, den senaste Tomas Tranströmer 2011. Mellan dem ligger 102 år, sex Akademie-ledamöter och en av svensk kulturhistorias mest infekterade interna konflikter.
Räknas Nelly Sachs, som blev svensk medborgare 1952, in i statistiken blir antalet åtta svenska författare. Sachs flydde till Stockholm från Berlin 1940 och dog där 1970, men hennes författarskap är skrivet på tyska. I denna litteraturhistoriska genomgång räknas hon separat eftersom Re:public följer den vanligaste praxisen i Akademiens egna referensverk. I äldre statistik möter man ibland uppgiften sex svenska pristagare, då har man räknat bort både Sachs och Tranströmer.
Av de sju svenska pristagarna var sex ledamöter av Svenska Akademien: Lagerlöf, Heidenstam, Karlfeldt, Lagerkvist, Eyvind Johnson och Harry Martinson. Bara Tranströmer stod utanför. Det är en upplysning som har återkommit i kritiken mot Akademien sedan 1974 och som åter aktualiserades under krisen 2018.
Vilka svenska författare har vunnit Nobelpriset i litteratur?
Sju svenska författare har vunnit Nobelpriset i litteratur, plus en svensk medborgare som tilldelades priset på sitt tyska författarskap. Här är hela listan, i kronologisk ordning, sammanställd som en kronologisk lista:
| År | Pristagare | Akademieledamot |
|---|---|---|
| 1909 | Selma Lagerlöf | Invald 1914 |
| 1916 | Verner von Heidenstam | Invald 1912 |
| 1931 | Erik Axel Karlfeldt (postumt) | Ständig sekreterare 1912–1931 |
| 1951 | Pär Lagerkvist | Invald 1940 |
| 1966 | Nelly Sachs (delat med Agnon) | Nej |
| 1974 | Eyvind Johnson (delat med Martinson) | Invald 1957 |
| 1974 | Harry Martinson (delat med Johnson) | Invald 1949 |
| 2011 | Tomas Tranströmer | Nej |
Det längsta uppehållet utan svenska pristagare ligger mellan 1974 och 2011, trettiosju år. Det är en period som mer eller mindre exakt sammanfaller med kritiken mot Akademien efter det delade priset 1974.
Selma Lagerlöf, 1909
Selma Lagerlöf föddes på Mårbacka i Östra Ämtervik i Värmland den 20 november 1858 och dog på samma gård den 16 mars 1940. Hon blev den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset i litteratur och den första svensken att få priset. Selma Lagerlöfs utmärkelse var således det första Nobelpriset i litteratur som tillföll en svensk författare och den första gången priset gick till en kvinna.
Akademiens motivering löd: “på grund af den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning.” Frasen “den ädla idealitet” är en direkt referens till formuleringen i Alfred Nobels testamente om “idealisk riktning”.
Centrala verk: Gösta Berlings saga (1891), Jerusalem (1901–1902), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907), Kejsarn av Portugallien (1914). Hennes porträtt fanns på 20-kronorssedeln 1991–2015.
År 1914 valdes Lagerlöf in på stol 7 i Svenska Akademien. Hon var första kvinnan i Akademien, en bekräftelse av priset fem år tidigare, men också av att Akademien själv hade förändrats. Hon förblev ensam kvinnlig ledamot till sin död 1940. Elin Wägner valdes in 1944 som andra kvinnliga ledamot.
Verner von Heidenstam, 1916
Verner von Heidenstam föddes på Olshammars gård i Närke den 6 juli 1859 och dog på Övralid i Östergötland den 20 maj 1940. Han var redan invald i Svenska Akademien 1912, fyra år före Nobelpriset, på stol 8.
Motiveringen: “som ett erkännande av hans betydelse som banérförare för en ny brytningstid i vår litteratur.” Heidenstams pris bekräftade Akademiens vana att premiera sina egna ledamöter, en vana som fortsatte i ytterligare sextio år.
Centrala verk: Vallfart och vandringsår (1888), Hans Alienus (1892), Karolinerna (1897–1898), Folkungaträdet (1905–1907). Karolinerna var hans mest lästa verk och berättar om Karl XII:s soldater i tjugosex novellistiska kapitel.
Erik Axel Karlfeldt, 1931 (postumt)
Erik Axel Karlfeldt föddes i Folkärna i Dalarna den 20 juli 1864 och dog i Stockholm den 8 april 1931. Sex månader efter sin död tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Det är än idag den enda postuma utdelningen av Nobelpriset i litteratur.
Karlfeldt var ständig sekreterare i Svenska Akademien från 1912 till sin död, i nitton år. Han invaldes på stol 11 redan 1904. När han erbjöds priset 1918 tackade han nej. Att han fick det postumt 1931 var Akademiens sätt att fullborda en utdelning som han själv hade vägrat ta emot i livet.
Motiveringen var enkel: “Erik Axel Karlfeldts diktning.” Inga adjektiv, ingen idealitet, bara den enskilda diktarens namn och verk. Det är den kortaste posthum motivering som någonsin formulerats av Nobelkommittén.
Centrala diktsamlingar: Vildmarks- och kärleksvisor (1895), Fridolins visor (1898), Fridolins lustgård (1901), Flora och Pomona (1906), Hösthorn (1927). Efter 1974 ändrades reglerna så att postuma Nobelpriser inte längre tillåts. Karlfeldt förblir undantaget.
Pär Lagerkvist, 1951
Pär Lagerkvist föddes i Växjö den 23 maj 1891 och dog i Stockholm den 11 juli 1974. Han invaldes på stol 8 i Svenska Akademien 1940, efter Heidenstam. När Lagerkvist fick Nobelpriset 1951 hade han varit ledamot i elva år.
Akademiens prismotivering lyfter fram begreppet konstnärlig kraft: “för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor.”
Lagerkvists genombrott kom med diktsamlingen Ångest 1916, som räknas som en av de tidigaste exemplen på svensk modernism. Ångest gav också svensk poesi en ny tonart, närmast expressionistisk. Hans mest översatta verk är romanen Barabbas (1950), som filmatiserades 1962 i en internationell produktion med Anthony Quinn i huvudrollen. Andra centrala verk: Bödeln (1933), Dvärgen (1944), Sibyllan (1956), Ahasverus död (1960).
Nelly Sachs, 1966
Nelly Sachs föddes i Berlin 1891 och dog i Stockholm 1970. Hon flydde till Sverige 1940 med hjälp av Selma Lagerlöf, som ingrep för att rädda henne från nazisterna. Sachs blev svensk medborgare 1952 men skrev hela sitt liv på tyska.
År 1966 delade hon Nobelpriset med den israeliske författaren Shmuel Yosef Agnon. Motiveringen: “för hennes framstående lyriska och dramatiska författarskap, som tolkar Israels öde med gripande styrka.”
Centrala verk: In den Wohnungen des Todes (1947), Sternverdunkelung (1949), mysteriespelet Eli (1951), Glühende Rätsel (1964–1966). Hennes diktning kretsar kring förintelsen, exilen och det judiska kulturarvet. I Akademiens egen statistik räknas hon ibland som svensk pristagare och ibland som tysk. Vid den senare bedömningen brukar hennes språk och uppväxt vara avgörande.
Eyvind Johnson och Harry Martinson, 1974
År 1974 tilldelades två svenska Akademie-ledamöter Nobelpriset i litteratur tillsammans. Det är det enda året då två svenska författare delat priset. Det är också den utdelning som hade störst inverkan på hur Akademien hanterat svenska kandidater därefter.
Eyvind Johnson, landsflykt och episk struktur
Eyvind Johnson föddes i Svartbjörnsbyn utanför Boden den 29 juli 1900 och dog i Stockholm den 25 augusti 1976. Han invaldes på stol 11 i Akademien 1957. Motiveringen 1974: “för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst.”
Johnson hörde till de svenska författare som var mest internationellt orienterade under 1900-talet. Han bodde under långa perioder i Berlin, Paris och Schweiz, och hans romaner går ofta över språkgränser och historiska epoker. Centrala verk: Romanen om Olof (fyra delar, 1934–1937), Strändernas svall (1946), Drömmar om rosor och eld (1949), Hans nådes tid (1960). Strändernas svall är en omdiktning av Odysséen ur en modern medvetenhetsfärgad synvinkel.
Harry Martinson, naturlyrik och rymdepos
Harry Martinson föddes i Jämshög i Blekinge den 6 maj 1904 och dog i Stockholm den 11 februari 1978. Han invaldes på stol 15 i Akademien 1949 och var den första arbetarförfattaren i Akademien. Motiveringen 1974: “för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos.”
Martinson var sjöman som ung, autodidakt, och blev en av Sveriges mest lästa lyriker. Centrala verk: Nässlorna blomma (1935), Vägen till klockrike (1948), versepoet Aniara (1956), Vagnen (1960), Tuvor (1973). Aniara skildrar en rymdfarkost på avvägar och har tonsatts som opera av Karl-Birger Blomdahl 1959.
Kritiken som följde
Beslutet att ge priset 1974 till två av Akademiens egna ledamöter ledde till en av svensk kulturhistorias hetaste mediedebatter. Olof Lagercrantz attackerade beslutet i Dagens Nyheter. Sven Delblanc, Karl Vennberg och flera andra kritiker menade att Akademien hade gett priset till sig själv när Saul Bellow, Vladimir Nabokov och Graham Greene fanns på listan över tänkbara mottagare.
“Jag tror inte heller på provinsialism.”
— Olof Lagercrantz, Dagens Nyheter, oktober 1974.
Bellow tilldelades Nobelpriset två år senare, 1976. Beslutet kallades av delar av kritikerkåren ett “katastrofalt beslut”.
Harry Martinson tog kritiken hårt. Den 11 februari 1978 tog han sitt eget liv på Karolinska sjukhuset i Stockholm med en sax. Saxar tillhör de mest brukade hjälpmedlen vid självmord på vårdavdelning, har det senare påpekats i pressen. Eyvind Johnson dog redan 1976. Sedan 1974 har Svenska Akademien inte gett Nobelpriset i litteratur till någon av sina egna ledamöter.
Tomas Tranströmer, 2011
Tomas Tranströmer föddes i Stockholm den 15 april 1931 och dog i Stockholm den 26 mars 2015. Han är än så länge den senaste svenska pristagaren och den ende sedan 1916 som inte varit ledamot av Svenska Akademien.
Motiveringen: “för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga.”
Tranströmer var utbildad psykolog och arbetade halvtid med ungdomar på behandlingshemmet Roxtuna utanför Linköping. Hans debut, 17 dikter från 1954, fick omedelbart kritikerframgång. Centrala diktsamlingar: Hemligheter på vägen (1958), Klanger och spår (1966), Östersjöar (1974), För levande och döda (1989), Sorgegondolen (1996), Den stora gåtan (2004).
Tranströmers stroke 1990 inträffade den 1 november och lamslog hans högra sida och tog talförmågan. Han fortsatte skriva med vänster hand. Sorgegondolen (1996) och Den stora gåtan (2004) tillkom efter stroken.
Hans diktning är översatt till över 60 språk. När han fick Nobelpriset 2011 uppgick prisbeloppet till 10 miljoner kronor. Han var då 80 år och kunde inte hålla nobelföreläsningen själv, den ersattes av en uppläsning av hans dikter.
Svenska Akademien och Nobelpriset i litteratur
Svenska Akademien grundades 1786 av Gustav III efter förebild av Académie française, närmare bestämt den 20 mars detta år. Den sammanträder i Börshuset vid Stortorget i Stockholm och har 18 ledamöter på 18 stolar. Valspråket är “Snille och Smak”.
Ansvaret för Nobelpriset i litteratur följer av Alfred Nobels testamente, undertecknat i Paris den 27 november 1895. Nobel dog 10 december 1896 i Sanremo. Testamentet anger att priset ska tillfalla “den som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealisk riktning”. Tolkningen av “idealisk riktning”, eller som Akademien skrivit på äldre svenska “den ädla idealitet”, har förskjutits från romantisk högstämdhet till bredare litterär kvalitet under hundra år.
Anders Olsson, Mats Malm och Nobelkommittén idag
Beredningen av Nobelpriset i litteratur sköts av en Nobelkommitté bestående av fem ledamöter. Anders Olsson är ordförande sedan 2015. Mats Malm är ständig sekreterare för Akademien sedan 2019, efter Sara Danius bortgång.
Prisutdelningen sker den 10 december varje år i Konserthuset i Stockholm, på årsdagen av Alfred Nobels död. Litteraturpriset överlämnas av Sveriges kung. Litteraturpristagaren håller också en nobelföreläsning på Svenska Akademiens lokaler i Börshuset, vanligen några dagar före prisutdelningen.
Kontroverser inom Akademien
Nobelpriset i litteratur har följts av återkommande kritik. Två kriser sticker ut, 1974 och 2018, och de pekar mot samma strukturella problem: institutionens slutenhet.
1974: när Akademien gav priset till sig själv
Det delade priset till Eyvind Johnson och Harry Martinson är fortfarande den utdelning som diskuteras mest. Kritiken handlade inte om de två författarnas litterära värde, Aniara och Strändernas svall hör båda till den svenska kanon. Den handlade om nationalism och provinsialism, om att Akademien hade premierat sina egna ledamöter framför mer internationellt framstående kandidater. Vladimir Nabokov, Saul Bellow och Graham Greene fanns alla på Akademiens långa listor 1974.
Det som först såg ut som ett litet bakslag i Akademiens historia blev en strukturell förskjutning. Efter Martinsons självmord 1978 förändrades det informella regelverket. Sedan dess har ingen sittande ledamot av Svenska Akademien tilldelats priset.
2018: Arnault-affären och Akademiens kris
Den 21 november 2017 publicerade Dagens Nyheter en undersökning där 18 kvinnor anklagade Jean-Claude Arnault, make till ledamoten Katarina Frostenson, för sexuella övergrepp. Arnault drev tillsammans med Frostenson kulturklubben Forum och var en central kulturperson i Akademiens närhet.
Avslöjandet skedde i kölvattnet av #metoo-rörelsen och plockades omedelbart upp av Expressen, Aftonbladet och Sveriges Radio. Sara Danius, ständig sekreterare sedan 2015, drev en intern utredning som ledde till att Frostenson lämnade sin stol. Interna konflikter om hur Arnault-affären skulle hanteras ledde sedan till att Danius själv pressades att lämna sin post i april 2018. Hon dog i bröstcancer i oktober 2019.
För första gången sedan 1949 delades inget Nobelpris i litteratur ut 2018. Året därpå tillkännagavs två pris samtidigt: Olga Tokarczuk för 2018 och Peter Handke för 2019. Jean-Claude Arnault dömdes hösten 2018 för två fall av våldtäkt till två och ett halvt års fängelse.
Horace Engdahl, ständig sekreterare 1999–2009, var bland Danius hårdaste interna kritiker. Krisen ledde till stadgeändringar, bland annat möjligheten för ledamöter att lämna sin stol, och till nya rekryteringar. Mats Malm tillträdde 2019.
Vad de sju svenska pristagarna har gemensamt
Av sju svenska pristagare var sex invalda i Svenska Akademien före eller direkt efter priset. Sex av sju är alltså Svenska Akademiens ledamöter. Bara Tomas Tranströmer stod utanför institutionen. Geografin är spridd: Värmland, Närke, Dalarna, Småland, Norrbotten, Blekinge och Stockholm. Den litterära genren är blandad: fyra poeter (Karlfeldt, Lagerkvist, Martinson, Tranströmer), två prosaförfattare (Lagerlöf, Eyvind Johnson) och en författare som rör sig mellan båda (Heidenstam).
Inom svensk litteraturhistoria markerar pristagarna olika riktningar. Lagerlöf är slutpunkten för 1800-talets episka tradition. Heidenstam, Karlfeldt och delvis Lagerkvist hör till den nationella senromantiken. Lagerkvists Ångest från 1916 och Martinsons Aniara från 1956 är centrala modernistiska verk. Tranströmer för den lyriska modernismen vidare till slutet av 1900-talet, med ett tonläge som närmar sig haiku och japansk koncentration.
Det enda gemensamma som alla sju delar är ett offentligt avstånd från Akademien efter priset. Lagerlöf och Lagerkvist drog sig tillbaka till sina hem, Lagerlöf till Mårbacka, Lagerkvist till sitt skrivande. Karlfeldt dog innan han kunde uttala sig. Heidenstam tystnade i flera år. Eyvind Johnson och Harry Martinson drogs in i krisen 1974. Tranströmer, som hade en stroke sex år före priset, kunde inte hålla en föreläsning. Han talade aldrig själv i medierna efter 1990. När hans dikter lästes upp i Konserthuset i december 2011 satt han med och lyssnade.
