Frågan hur påverkas Sverige av klimatförändringar är inte längre en prognos. Den är ett protokoll. Mätningar från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, registrerar vad som redan har inträffat på svensk mark sedan slutet av 1800-talet: temperaturen stiger, nederbörden ökar, havsytan höjs, vegetationsperioden förlängs och vintrarna förlorar snö. Den här texten redogör för vad som dokumenterats sedan 1800-talet, var i landet förändringen syns mest, vilka händelser den redan har orsakat och vilket regelverk Sveriges riksdag har lagt fast för att svara på den.
Sverige värms ungefär dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet
Sveriges medeltemperatur har stigit 1,7 grader när perioden 1860-1900 jämförs med 1991-2019. Beräkningen kommer från SMHI:s klimatindikator temperatur och bygger på 35 mätstationer spridda över landet. Variationen mellan enskilda stationer ligger mellan 1,4°C och 2,1°C. SMHI noterar att Sveriges medeltemperatur “närmar sig nu två grader jämfört med slutet av 1800-talet”. Motsvarande global ökning under samma period är drygt en grad, vilket innebär att klimatuppvärmningen i Sverige går ungefär dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet. Vissa nyare avläsningar antyder att skillnaden närmar sig 1,9 grader.
Den största delen av uppvärmningen har skett under de tre decennier som följt på 1980-talet. Sedan 1988 har alla år utom två, 1996 och 2010, varit varmare eller mycket varmare än genomsnittet för 1961-1990. Den perioden, 1961-1990, är den normalperiod som svenska klimatdata fortfarande mäts mot. Mot den har Sverige i medeltal blivit 1,5 grader varmare.
Drivkraften är väl etablerad. Den ökade mängden växthusgaser i atmosfären, främst koldioxid från förbränning av fossila bränslen, förstärker växthuseffekten: den dämpar den utgående värmestrålningen från jordytan medan den inkommande solstrålningen inte påverkas. Den globala uppvärmningen är ett resultat av detta, och FN:s klimatpanel, IPCC, har slagit fast att människans utsläpp av växthusgaser ligger bakom den observerade temperaturhöjningen. Att det är varmare i Sverige nu än vid något tidigare dokumenterat tillfälle är en konsekvens av samma global uppvärmning.
“Ökningen av Sveriges medeltemperatur närmar sig nu två grader jämfört med slutet av 1800-talet. Motsvarande värde för det globala medelvärdet är drygt en grad.” — SMHI, klimatindikator temperatur.
Norra Sverige värms snabbast, och fjällvärlden förändras
Klimatuppvärmningen är inte jämnt fördelad över landet. Den största temperaturökningen sker i östra och norra Sverige, och störst är effekten under vintern och våren. Förklaringen är den så kallade arktiska återkopplingen. När snö och is reflekterar inkommande solstrålning blir markytan svalare. När snö och is smälter blottläggs marken och havsytan, vilka är mörkare och absorberar mer solljus. Uppvärmningen förstärker sig själv. Eftersom Sverige sträcker sig långt mot Arktis kommer den effekten oss särskilt nära. SMHI noterar också att kontinenter värms upp snabbare än hav, vilket bidrar till att östra Sverige värms snabbare än västra.
Konsekvensen är att norra Sverige nu är cirka 2 grader varmare än det var kring 1860, mätt mot förindustriell tid. För vegetation och årstidsrytm är det mätbart. I norra Sverige har vegetationsperioden, det vill säga den tid när växterna växer, ökat med två veckor de senaste 40 åren. I södra Sverige är förlängningen omkring en vecka. Vårtecken som björkens lövsprickning och vitsippornas blomning inträder cirka två veckor tidigare än för 100 år sedan i stora delar av landet. Den svenska fjällvärlden bedöms tillsammans med Östersjöns växt- och djurliv som särskilt känslig för effekterna av klimatförändringen.
Värmen omfördelar arter. Sydliga arter vandrar norrut medan nordliga trängs undan. För antalet riktigt kalla vintrar är trenden tydlig: antalet har minskat sedan ungefär år 1990, enligt SMHI. Den svenska fjällvärlden, eller Sveriges fjäll, hör till de miljöer som forskare bedömer som mest utsatta i ett varmare klimat. Snösäsongen i fjällen kortas, snötäcket blir mer ostadigt och växtperioden förskjuts.
Mer regn, höga flöden och stigande havsnivåer i söder
Sverige har blivit blötare. Regn- och snömängden har ökat med ungefär tio procent jämfört med tiden innan industrialiseringen, och ökningen är störst på vintern. Naturvårdsverket noterar att nederbörden väntas öka mest i norra och västra Sverige, samtidigt som antalet tillfällen med intensiv nederbörd ökar i hela landet. Effekten av detta är ökad avrinning och därmed höga flöden i vattendrag, framför allt i västra Sverige. Översvämningsrisken drabbar bebyggelse, vägar, järnvägar och VA-system. Dricksvattenförsörjningen kan slås ut genom förorening av vattentäkter eller genom ledningsbrott.
I södra Sverige är vattenbilden mer komplex. Trots att nederbörden ökar något ökar också avdunstningen i ett varmare klimat. Resultatet kan bli torrare mark sommartid och risk för utbredd sommartorka. Samtidigt blir kraftiga skyfall vanligare och tätare även i söder.
Havsytan längs Sveriges kuster har stigit i genomsnitt cirka 20 centimeter sedan 1890, korrigerat för den pågående landhöjningen sedan istiden. Höjningen är störst i söder, där landhöjningen är minst. Skåne och Halland är de län där höjda havsnivåer redan driver kusterosion. I kombination med stormar ökar översvämningsriskerna för kustsamhällen i södra Sverige. I norra delarna av landet motverkas havsnivåhöjningen tills vidare av landhöjningen.
Skogsbränderna 2018 och värmeböljan som tog omkring 600 människoliv
Sommaren 2018 är den händelse som tydligast har gjort klimatförändringen till svensk erfarenhet. Den extrema hetta och torka som rådde över halva landet ledde till de värsta skogsbränderna i modern tid i Gävleborgs, Dalarnas och Jämtlands län. Naturskyddsföreningen och flera forskningsgrupper har slagit fast att klimatförändringen var en avgörande faktor. Mekanismen är att jetströmmen, det starka vindbälte som rör sig runt jorden cirka tio kilometer upp i atmosfären, har saktat ner när temperaturskillnaden mellan polerna och ekvatorn minskat. Ett högtryck blev fast över halva norra halvklotet under sommaren 2018.
Värmeböljan 2018 krävde uppskattningsvis 600 människoliv i Sverige, enligt Röda Korset. Det är en siffra som sällan får utrymme i den svenska klimatdebatten, men den finns i myndighets- och organisationsmaterial från bland annat Folkhälsomyndigheten och Krisinformation. Värmeböljor med dygnsmedeltemperatur över 20°C har enligt SMHI och Naturskyddsföreningen blivit vanligare i Sverige, och i Stockholmstrakten har antalet värmeböljedagar ökat med ett par per år jämfört med normalperioden 1961-1990.
I juli 2025 inträffade nästa stora värmebölja. En attributionsstudie från forskargruppen World Weather Attribution, där bland annat Röda Korsets experter ingick, slog fast att värmeböljan i Sverige blev två grader varmare och minst tio gånger mer sannolik på grund av det förändrade klimatet. Över 60 procent av svenskarna uppger i en undersökning från Europeiska investeringsbanken EIB att de har drabbats av extremväder de senaste fem åren.
Renskötseln, granbarkborren och en biologisk mångfald i förskjutning
Renskötseln är den verksamhet där klimatförändringen redan har omformat förutsättningarna. När milda vintrar växlar med kortare köldperioder regnar det mer på vintern. Regnet fryser till is ovanpå snön och bildar isbark eller skare. Renarna och renkalvarna kommer inte åt lavarna på marken och svälter. WWF rapporterar att mer än hälften av samebyarna har begärt katastrofhjälp för utfodring. Under sommaren stressas renarna av högre temperaturer och måste vandra högre upp på de kvarvarande snöfläckarna för att kyla ner sig och undvika det ökande antalet bitande insekter.
“Renskötseln i Sverige är kraftigt påverkad av klimatförändringarna med fler vinterregn som bildar isbark och skare som medför att renarna inte kommer åt lavar på marken och därmed svälter.” — WWF.
Skogen får både ökad tillväxt och nya risker. Skogsstyrelsen anger länsvisa tillväxtökningar på i medeltal 15 till 25 procent under perioden 2040 till 2070 jämfört med 1960-1990. Samtidigt mångdubblas hoten. Granbarkborren, en skadeinsekt som angriper gran, har blivit alltmer problematisk eftersom varmare vintrar låter fler djur överleva. Den gynnas av stormfällning och längre tillväxtsäsong och kan föröka sig snabbare. Snytbaggen trivs också bättre i varmare klimat och förväntas bli ett ökande problem norröver. Rotrötan, som sprids från färska stubbytor efter avverkning, gynnas av att tillväxtsäsongerna förlängs. Skogsbränder, stormfällning, vårfrost och snöbrott bedöms alla bli vanligare eller hårdare. När mildare vintrar förhindrar tjäle får skogsbilvägarna inte den frusna bärighet som transporten av virke är byggd kring.
Hjortdjuren betar hårdare när vintrarna blir kortare och fler djur överlever. Det ökar trycket på tall och löv. Skogens biologiska mångfald förskjuts samtidigt som ekosystem omformas. Sveriges växt- och djurvärld berikas med sydliga arter samtidigt som nordliga arter trängs undan. Av Sveriges rödlistade arter, 5 217 till antalet, klassas knappt hälften som hotade enligt WWF, där klimatförändring är en av flera drivkrafter.
Jordbruket möter osäkrare skördar. Längre växtsäsong och mildare klimat förbättrar odlingsförutsättningarna i grunden, men ostadigare väder med torka i söder och kraftigare regn i andra delar minskar förutsägbarheten. Ökade angrepp av svamp- och virussjukdomar, skadesvampar, bakterier och skadeinsekter följer med högre temperaturer. För jord- och skogsbruk i Sverige gäller att klimatanpassning måste löpa parallellt med produktionen, exempelvis genom torktåliga grödor, vattensparande teknik och planering kring nya skadegörare.
Klimatlagen 2017 och målet om netto-noll 2045
År 2017 antog Sveriges riksdag det klimatpolitiska ramverket med bred majoritet. Det består av tre delar: en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagen 2017, formellt 2017:720, trädde i kraft den 1 januari 2018. Lagen ålägger nuvarande och framtida regeringar att föra en politik som utgår från klimatmålen och regelbundet rapportera om utvecklingen. Varje år ska regeringen lämna en klimatredovisning i budgetpropositionen. Vart fjärde år ska regeringen lägga fram en klimatpolitisk handlingsplan som visar hur de samlade åtgärderna i Sveriges klimatmål ska räcka till för att nå etappmålen. Regeringens senaste klimatpolitiska handlingsplan utgör grunden för hur den faktiska politiken styrs.
Det långsiktiga klimatmålet är att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre 2045 än utsläppen 1990. De kvarvarande utsläppen ned till noll kan tas igen genom kompletterande åtgärder: ökade upptag av koldioxid i skog och mark, utsläppsminskningar utomlands eller avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS. Vid beräkningen omfattas inte utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF).
Etappmålen mot 2045 är konkret formulerade. Etappmål till 2030 anger att utsläppen år 2030 ska vara 63 procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen år 2040 bör vara 75 procent lägre. För inrikes transporter, förutom inrikesflyg, gäller att utsläppen ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010. Målen omfattar växthusgaser i ESR-sektorn, alltså utsläpp utanför EU:s utsläppshandelssystem ETS 1.
Det klimatpolitiska rådet är ett tvärvetenskapligt expertorgan som varje år ska bedöma om regeringens samlade politik är förenlig med klimatmålen. Rådet rapporterar till regeringen senast i mars varje år och lämnar dessutom en bedömning av varje klimatpolitisk handlingsplan tre månader efter att den presenterats. Naturvårdsverket har enligt sin instruktion ansvar att ta fram underlag till handlingsplanen och uppdraget redovisades senast till Regeringskansliet den 11 april 2025.
Sveriges klimatpolitiska ramverk är utformat för att leva upp till Parisavtalet från december 2015. Avtalet förpliktigar undertecknande stater att begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2°C med ambitionen 1,5°C.
Vad väntar Sverige om uppvärmningen fortsätter
SMHI:s klimatscenarier, sammanställda i klimatscenariotjänsten, räknar med att Sveriges årsmedeltemperatur i slutet av seklet kommer att vara 2 till 6°C högre än under perioden 1961-1990, beroende på hur mycket utsläppen av växthusgaser fortsätter. Temperaturen beräknas öka under alla årstider, men mest i norra Sverige på vintern. Antalet riktigt kalla vinterdagar kan bli ett minne blott. Vintrarna i Syd- och Mellansverige blir nästan snöfria om utsläppen fortsätter som hittills.
Konsekvenserna av klimatkrisen växer med varje tiondels grad. Vid två graders uppvärmning väntas tropiska korallrev försvinna nästan helt; havsisarna i Arktis kan smälta helt flera månader om året, ett synligt resultat av smältande snö och smältande is; och kraftiga översvämningar ökar runt Europa. Vid tre graders uppvärmning fördubblas torkan i Europa, särskilt i Medelhavsområdet, Västeuropa och norra Skandinavien. Skogsbränderna blir fler och svårare. Stigande havsvattennivåer ökar risken för översvämningar och erosion längs kuster över hela världen, och tränger in i dricksvattenförsörjningen.
Sverige står inför en parallell uppgift: att minska utsläppen i takt med klimatlagen och samtidigt anpassa samhället till det förändrade klimatet. Klimatanpassning handlar om vallar längs kuster och sjöar, restaurering av våtmarker, omplanering av VA-system, klimattåliga grödor och en krisberedskap som klarar både värmeböljor och skogsbränder. Klimatpåverkan per svensk ligger på cirka åtta ton koldioxidekvivalenter per år, mot ett globalt mål om högst ett ton per person år 2050.
Det handlar, för Sverige, om både dokumentationen av vad som har skett, 1,7°C, 20 centimeter, 600 människoliv, 5 217 rödlistade arter, och om en lagstadgad väg ut: 63 procent 2030, 75 procent 2040, netto-noll senast 2045. Klimatförändringarna i Sverige är inte längre en framtidsfråga. De är en pågående redovisning.
