Vad gör Säkerhetspolisen i Sverige? Frågan har ett kort svar och ett långt. Det korta: Säkerhetspolisen är en nationell säkerhetstjänst som ansvarar inför regeringen. Myndigheten skyddar det demokratiska systemet, medborgarnas fri- och rättigheter och nationell säkerhet. Det långa svaret är indelat i fem verksamhetsområden, sysselsätter runt 1 500 personer och vilar på säkerhetsskyddslagen 2018:585 och förordning (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen. Sedan 1 oktober 2021 leds myndigheten av Charlotte von Essen. Anslaget för 2024 var 2,45 miljarder kronor, en ökning med 114 procent jämfört med 2015.
Vad är Säkerhetspolisen?
Säkerhetspolisen är en av Sveriges två operativa polismyndigheter. Den andra är Polismyndigheten. Säpo är en svensk myndighet med polisiära uppgifter inom nationell säkerhet och en enrådighetsmyndighet, vilket innebär att säkerhetspolischefen ensam ansvarar inför regeringen. Sedan 1 januari 2015 är myndigheten en självständig myndighet direkt underställd Justitiedepartementet. Före det ingick verksamheten i Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, formellt RPS/Säk.
Den moderna Säkerhetspolisen bildades 1 oktober 1989. Föregångaren går att spåra till 31 augusti 1914, då en särskild polisstyrka inrättades under Generalstaben med uppgift att förhindra brott mot rikets säkerhet. Sedan 1 oktober 2022 är Säkerhetspolisen även beredskapsmyndighet och ingår i beredskapssektorn ordning och säkerhet.
Huvudkontoret ligger i Solna. Sju regionala enheter sköter verksamhet i hela landet med kontor i Umeå, Uppsala, Örebro, Linköping, Norrköping, Göteborg, Malmö och Solna. Drygt hälften av medarbetarna är poliser. Andra yrkesgrupper är analytiker, tekniker, översättare, ekonomer, jurister, tolkar, livvakter och administratörer. Ansvarigt statsråd är justitieministern.
Säkerhetspolisens uppdrag
Säkerhetspolisens uppdrag är att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter samt den nationella säkerheten. Uppgifterna och ansvarsområdena framgår av förordning (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen, som ersatte den tidigare instruktionen 1 januari 2023.
Uppdraget omfattar tre kärnuppgifter. Den första är att bekämpa hot mot rikets säkerhet och brott mot Sveriges säkerhet enligt 18 och 19 kap. brottsbalken. Den andra är att leda och bedriva polisverksamhet mot terrorism och förhindra terrorbrott. Den tredje är att utföra bevaknings- och säkerhetsarbete för den centrala statsledningen, för statsbesök och annat personskydd.
På Säkerhetspolisens egna sidor sammanfattas linjen i en återkommande formulering: “Det är Säkerhetspolisens ansvar att det som inte får hända, inte heller händer.” Tyngdpunkten i uppdraget är förebyggande. Riksrevisionen konstaterar i granskningsrapporten RiR 2024:24: “Tyngdpunkten i uppdraget är att förhindra att brott överhuvudtaget begås.”
De fem verksamhetsområdena
Säkerhetspolisen arbetar i fem verksamhetsområden: kontraspionage, kontraterrorism, författningsskydd, personskydd och säkerhetsskydd. Myndigheten arbetar därutöver med icke-spridning och utlänningsärenden. Tillsammans bildar de sju områdena uppdragets praktiska innehåll.
Kontraspionage
Kontraspionage innebär att förebygga och avslöja spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet från främmande makt. Verksamheten riktar sig mot Sverige och svenska intressen utomlands, mot utländska intressen i landet och mot flyktingar. Den senare formen, flyktingspionage, uppstår när främmande makter övervakar eller angriper politiska motståndare i Sverige.
Spioneri är olagligt och hålls dolt för värdlandets säkerhetstjänst. Andra länders underrättelseverksamhet använder konspirativa metoder som falska namn och täckbefattningar. Kontraspionaget bygger därför på underrättelseinhämtning, analys och spaning, oftast i sekretess. Mycket av arbetet får inte beskrivas öppet eftersom motparten inte ska känna till metoderna.
En av Säkerhetspolisens centrala åtgärder är att föreslå regeringen att förklara en utländsk underrättelseofficer, som arbetar under diplomatisk täckmantel, som icke önskvärd i landet, en så kallad persona non grata. På 1980-talet stod Sverige för 12,5 procent av världens publika utvisningar av sovjetiska spioner. Det var den högsta andelen i världen.
Arbetsmetoden ändrades efter gripandet av sovjetspionen Stig Bergling 1979. Wikipedia formulerar omsvängningen så här: “Istället för att ‘uppdaga’ redan begångna brott försökte man ‘förhindra’ att brotten över huvud taget ägde rum.” Sedan dess är inriktningen att avbryta utländska underrättelseofficerares försök att värva svenskar som agenter innan brottet sker.
I lägesbilderna för 2024–2025 och 2025–2026 namnger Säkerhetspolisen Ryssland, Kina och Iran som de tre länder som bedriver underrättelseverksamhet och säkerhetshotande verksamhet i och mot Sverige. Hot mot Sverige från främmande makt beskrivs av Säpo som långsiktigt och resursstarkt.
Kontraterrorism
Kontraterrorism innebär att förebygga och avslöja terrorism som riktas mot Sverige, svenska intressen utomlands, utländska intressen i Sverige, terroristhandlingar i andra länder, förekomsten av internationella terroristnätverks förgreningar i Sverige samt stöd och finansiering av terroristverksamhet.
På Säkerhetspolisens egen sida sammanfattas uppgiften: “Att förhindra terroristbrott handlar om att ligga steget före.” Säkerhetspolisen ska enligt uppdraget förebygga och förhindra terrorism och andra ideologiskt motiverade brott som utgör säkerhetshot eller hotar Sveriges grundläggande demokratiska funktioner. Det operativa arbetet bedrivs både kortsiktigt, för att avvärja hot här och nu, och långsiktigt, för att förhindra terroristattentat och bryta tillväxten i de våldsbejakande extremistmiljöerna. Säpo räknar tre huvudsakliga extremistmiljöer i Sverige: den islamistiska, vit makt-miljön och den vänsterautonoma. En särskild kategori är ensamagerande, gärningspersoner som inspirerats av extremistisk ideologi och utförda attentat men handlar utan organisatorisk koppling.
Två centrala samverkansorgan styr arbetet. Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) bedömer terrorhotet mot Sverige och svenska intressen. NCT inrättades 2005 som en permanent arbetsgrupp inom Samverkansrådet mot terrorism och bemannas av Säkerhetspolisen, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) och Försvarets radioanstalt (FRA). Samverkansrådet är ett samarbete mellan sjutton svenska myndigheter.
I december 2024 beslutade regeringen om en ny nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Strategin delas in i fyra områden: förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, skydda samhällets människor och funktioner, och hantera situationen under och efter ett attentat. Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, Myndigheten för civilt försvar och Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att införliva strategin i sina verksamheter. Uppdraget ska redovisas 1 september 2026.
Författningsskydd
Författningsskydd innebär att motverka aktörer som med trakasserier, hot, våld, tvång eller korruption försöker påverka det demokratiska statsskickets funktioner. Verksamheten syftar till att motverka otillåten påverkan på det politiska beslutsfattandet, verkställandet av politiska beslut och den fria samhällsdebatten.
Den författningshotande brottsligheten riktar sig mot politiker på alla nivåer, myndighetsföreträdare, journalister, debattörer och företrädare för utbildningsväsendet. Sektionen mot samhällshotande brottslighet ansvarar för uppdraget och inrättades 2007. Året efter publicerades den första rapporten under titeln Hot mot förtroendevalda, som dokumenterade hot mot politiker i kommuner och landsting.
Författningsskyddet överlappar de andra verksamhetsområdena. Aktörerna drivs ofta av ideologiska eller religiösa motiv, vilket knyter arbetet till kontraterrorismen. När främmande makt försöker destabilisera det svenska statsskicket berör det kontraspionaget. När enskilda personer närmar sig företrädare för centrala statsledningen med brottsliga metoder aktiveras personskyddet.
Personskydd
Säkerhetspolisen ansvarar för säkerheten kring den centrala statsledningen och kring kungafamiljen. Den centrala statsledningen består av drygt 400 funktioner: statschefen, tronföljaren, talmannen, riksdagsledamöterna, statsministern, statsråden, statssekreterarna och kabinettssekreteraren. Säkerhetspolisen ansvarar också för personskyddet vid utländska statsbesök och vid besök av utländska talmän, regeringschefer och utrikesministrar. Polismyndigheten skyddar förtroendevalda på kommun- och regionnivå.
Personskyddsarbetet bygger på bedömningar av skyddsvärde, hotbild och sårbarheter. Skyddsvärdet beskriver konsekvenserna för Sverige om funktionen inte kan utföra sitt uppdrag. Hotbilden är en samlad bedömning av konkreta och potentiella hot mot en skyddsperson. Sårbarheter är egenskaper hos eller aspekter kring en skyddsperson som en aktör kan utnyttja.
Den yttersta skyddsåtgärden är livvaktsskydd. Andra åtgärder är säkra transporter, tekniska skyddsåtgärder som lås och larm i bostaden, samt råd och information från Säkerhetspolisen till skyddspersonen. Vid Säkerhetspolisen arbetar livvakter, säkerhetschaufförer, administratörer, analytiker, handläggare, psykologer och utredare nära varandra i personskyddsfrågor.
För särskilt skyddsvärda funktioner tillämpas en dimensionerande hotbeskrivning. Det är en antagen förmåga som skyddet ska motstå och som ska stå sig över tid. Den används när angriparens förmåga inte är fullt känd eller kan bedömas exakt. Personskyddsarbetet bedrivs i nära samverkan med Polismyndigheten, riksdagens och hovets säkerhetsorganisationer, utländska ambassader och säkerhetstjänster i andra länder.
Säkerhetsskydd
Säkerhetsskydd handlar om att skydda säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten. Regelverket är säkerhetsskyddslagen (2018:585), säkerhetsskyddsförordningen (2021:955) och Säkerhetspolisens föreskrifter om säkerhetsskydd (PMFS 2022:1). Lagen utökades 1 januari och 1 december 2021 med bestämmelser om bland annat överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och sanktionsavgifter.
Säkerhetskänslig verksamhet är verksamhet av betydelse för Sveriges säkerhet eller verksamhet som omfattas av ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd. Den som bedriver sådan verksamhet ska utreda behovet i en säkerhetsskyddsanalys. Analysen ska besvara tre frågor: vilken skyddsvärd verksamhet bedrivs, vilka hot och sårbarheter finns, och vilka åtgärder behöver vidtas.
Arbetet sker inom tre områden. Informationssäkerhet skyddar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och de system som hanterar dem. Fysisk säkerhet skyddar områden, byggnader och anläggningar. Personalsäkerhet handlar om säkerhetsprövning av personer som ska hantera säkerhetskänsliga uppgifter.
Säkerhetsprövningen omfattar en grundutredning, registerkontroll och, i högre säkerhetsklasser, särskild personutredning. Den genomförs innan anställning påbörjas och följs upp under anställningen. Registerkontrolldelegationen vid Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) beslutar om vilka uppgifter som lämnas ut. För personer som ska placeras i den högsta säkerhetsklassen ska Säkerhetspolisen också genomföra ett personligt samtal.
Icke-spridning och utlänningsärenden
Två kompletterande områden ligger utanför de fem verksamhetsområdena men ingår i uppdraget. Det första är icke-spridning. Säkerhetspolisen ska förhindra spridning, anskaffning och produktion av massförstörelsevapen. Arbetet handlar främst om att förhindra att kunskaper, produkter, ämnen eller mikroorganismer förs från eller via Sverige till aktörer som har ambitioner att anskaffa eller vidareutveckla massförstörelsevapen.
Det andra är utlänningsärenden. Säkerhetspolisen ska förhindra att individer som är eller kan bli ett säkerhetshot uppehåller sig eller etablerar sig i Sverige. Myndigheten är remissinstans till Migrationsverket i ärenden där säkerhetsfrågor aktualiseras.
Organisation och ledning
Säkerhetspolisen leds av en verksledning med en generaldirektör som också är säkerhetspolischef. I verksledningen ingår en biträdande säkerhetspolischef, en chefssekreterare och chefstjänstemän. Strukturen och ansvaret regleras i förordning (2022:1719).
Säkerhetspolischef sedan 1 oktober 2021 är Charlotte von Essen. Hon var biträdande säkerhetspolischef från maj 2017 och har en lång karriär från rättsväsendet. Tidigare uppdrag: lagman vid förvaltningsrätten i Uppsala 2016–2017, rättschef vid Justitiedepartementet från januari 2012, departementsråd från hösten 2009, rättssakkunnig i Justitiedepartementet från 2001 och assessor från kammarrätten i Stockholm. Biträdande säkerhetspolischef är Magnus Krumlinde.
Efter att den moderna organisationen bildades 1 oktober 1989 har följande personer lett myndigheten som generaldirektör: Mats Börjesson (1989–1994), Anders Eriksson (1994–1999), Jan Danielsson (2000–2003), Klas Bergenstrand (2004–2007), Anders Danielsson (2007–2012), Anders Thornberg (2012–2018), Klas Friberg (2018–2021) och Charlotte von Essen (2021– ).
Organisationen är indelad i fyra delar: verksledning, verksamhetsfunktioner, stödfunktioner och regional organisation. Verksamhetsfunktionerna motsvarar kärnverksamheten. Stödfunktionerna består av hotbildsanalys, spaning, dokumentation, internationella kontakter, teknik, personal och ekonomi.
Tillsyn och sanktioner enligt säkerhetsskyddslagen
Säkerhetspolisen utövar tillsyn över att verksamhetsutövare följer säkerhetsskyddslagen och anslutande föreskrifter (6 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen). Från 1 februari 2024 ingår 130 myndigheter i Säkerhetspolisens tillsynsområde. Tillsammans med Försvarsmakten är Säpo samordningsmyndighet för övriga tillsynsmyndigheter inom säkerhetsskydd.
Tillsynsmyndigheternas befogenheter framgår av 6 kap. 2–5 §§ säkerhetsskyddslagen. Den som står under tillsyn ska tillhandahålla den information som behövs. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till områden, lokaler och utrymmen, dock inte bostäder. Om en verksamhetsutövare inte tillhandahåller information eller tillträde kan tillsynsmyndigheten besluta om föreläggande, vid behov förenat med vite. Följs föreläggandet inte kan handräckning begäras av Kronofogdemyndigheten.
Om en verksamhetsutövare har åsidosatt centrala skyldigheter kan tillsynsmyndigheten besluta om sanktionsavgift. Avgiften ska bestämmas till lägst 25 000 kronor och högst 50 000 000 kronor. För en statlig myndighet, kommun eller region ska sanktionsavgiften bestämmas till högst 10 000 000 kronor. Beslut om föreläggande eller sanktionsavgift överklagas till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Säkerhetspolisens tillsyn är indelad i faserna planering, genomförande, beslut och eventuellt uppföljning. I genomförandefasen hämtas material in genom skriftliga begäranden, intervjuer och besök på områden och i lokaler.
Hotbilden: Ryssland, Kina och Iran
I Säkerhetspolisens lägesbild för 2024–2025 namnger myndigheten Ryssland, Kina och Iran som de tre länder som bedriver underrättelseverksamhet och säkerhetshotande verksamhet i och mot Sverige. Bedömningen återkommer i lägesbilden 2025–2026. Främmande makt försöker påverka Sverige och Europa genom hybridhot, påverkansoperationer, desinformation och cyberangrepp.
Säkerhetspolischef Charlotte von Essen skriver i förordet till lägesbilden 2024–2025: “Utvecklingen i Sverige och världen visar hur svårbedömd och komplex hotbilden är och hur den allt mer flätas samman och smälter ihop.” Vid presentationen av en tidigare årsbok formulerade hon en återkommande oro: “Stora sårbarheter och brister i säkerhetsskyddet, inte minst i den situation vi befinner oss nu med en ökad risk för cyberangrepp.”
Säkerhetspolisen samverkar med Polismyndigheten, Försvarsmakten via Must, Försvarets radioanstalt och säkerhetstjänster i andra länder. I underrättelsearbetet är samverkan mellan svensk underrättelsetjänst och utländska säkerhetstjänster en grundförutsättning.
Riksrevisionens kritik och anslagets utveckling
I december 2024 publicerade Riksrevisionen granskningen Säkerhetspolisens verksamhet (RiR 2024:24). Det var första gången Riksrevisionen granskat myndigheten ur ett effektivitetsperspektiv. Granskningen omfattade säkerhetsunderrättelseverksamhet (kontraspionage, kontraterrorism, författningsskydd), säkerhetsskydd och styrning. Personskydd, brottsutredningar, utlänningsärenden och icke-spridning ingick inte.
Anslaget till Säkerhetspolisen har ökat med 114 procent från 2015 till 2024. Riksrevisionens samlade bedömning är att det finns flera effektivitetsbrister i verksamheten, men att bristerna går att åtgärda. Granskningen pekar på otydligheter i den interna styrningen och kontrollen och konstaterar att förutsättningarna delvis är otillräckliga både genom författningshinder och resursbrist.
Tillsynen inom säkerhetsskydd kritiseras för att alltför mycket inriktas mot förutsättningsskapande dokument, säkerhetsskyddsanalyser och säkerhetsskyddsplaner, och mindre mot faktiska åtgärder för personalsäkerhet, fysisk säkerhet och informationssäkerhet. Riksrevisionen anser att fler tillsynsärenden bör genomföras, framför allt mot faktiska säkerhetsåtgärder. Verksamhetsutövare är i dag inte skyldiga att delge sina säkerhetsskyddsanalyser till tillsynsmyndigheterna.
Granskningen kritiserar också att regeringen styr Säkerhetspolisen för lite. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utöva en mer aktiv styrning och efterfråga mer information om hur verksamheten fortlöper. Statsrådsberedningens underrättelsekansli bildades först 2024, varefter Regeringskansliet började efterfråga underrättelseprodukter mer frekvent.
Den nuvarande gallringen av personuppgifter, enligt 4 kap. lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter, kallas av Riksrevisionen “effektivitetshindrande”. Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt har betydligt mer tillåtande regler. En översyn pågår (Ju 2023:02). Att Säkerhetspolisen ska kunna använda artificiell intelligens för att bearbeta stora datamängder är enligt Riksrevisionen “viktigt”.
Säkerhetspolisen sorterar under Justitiedepartementet och leds av säkerhetspolischefen. Verksamheten finansieras över statsbudgeten, regleras av brottsbalken, polislagen, säkerhetsskyddslagen och förordningen med instruktion, och prövas mot grundlagens regler om politisk registrering, personlig integritet och tryckfrihet. Det är inom denna ram myndigheten arbetar, i sekretess, under tillsyn, och med ett uppdrag som enligt den egna formuleringen handlar om att det som inte får hända inte heller ska hända.
