Den 24 juli 2025 öppnade Thailand och Kambodja eld mot varandra längs en gemensam militär gräns på 817 kilometer. Stridsvagnar rullades fram i Dangrek-bergen. BM-21-raketartilleri slog mot bostadskvarter och en bensinstation i nordöstra Thailand. Thailändska F-16-flygplan genomförde anfall mot kambodjianska positioner. På fem dagar dog minst 38 människor och mer än 300 000 tvingades fly sina hem. Det var sydostasiens värsta mellanstatliga konflikt på decennier, och den hade legat och grott sedan kolonialtiden.
Preah Vihear: ett tempel mitt i gränstvisten
Vid foten av Dangrek-bergens brantaste klipphylla tronar ett av Sydostasiens mest omtvistade monument. Preah Vihear är ett hinduistiskt tempel byggt under 1100-talet, när Khmerriket kontrollerade stora delar av fastlandsöstasien. Templet är en arkitektonisk mästerverk i sandsten, med axlar och gårdar staplade längs bergets sluttning. Det är också en politisk krutdurk.
Thailand ockuperade Preah Vihear militärt 1954, ett år efter Kambodjas självständighet från Frankrike. Det var en pragmatisk rörelse: berget kontrollerar terrängen, och templet är ett nationellt stolthetsprojekt. Kambodja vägrade acceptera ockupationen och stämde Thailand inför Internationella domstolen.
Hur ICJ-domen 1962 avgjorde, och inte avgjorde, saken
Internationella domstolen (ICJ) meddelade sin dom den 15 juni 1962. Grundsatsen var juridiskt elegant: Siam (Thailand) hade aldrig protesterat mot de franska kartorna från 1900-talets början, trots att de placerade templet på kambodjiansk sida av gränsen. Domstolen tillämpade principen om tyst samtycke, acquiescence. Siam hade accepterat kartan genom sin passivitet. Templet tillhörde Kambodja. Thailand beordrades dra tillbaka sina militära och polisiära styrkor samt återlämna föremål som tagits från ruinerna sedan 1954.
Thailand efterlevde domen formellt men bestreed tolkningar av vad den faktiskt innebar för kringliggande territorium. Oklarheten om ett omtvistat område på 4,6 kvadratkilometer runt templet fick ligga.
Förtydligandet 2013 och fortsatt motstånd
När Kambodja 2008 ansökte om att UNESCO skulle lista Preah Vihear som världsarv, exploderade spänningarna. Thailand upplevde det som en provokation. Väpnade sammandrabbningar utbröt mellan februari och april 2011. Tjugosex människor dödades. Kambodja vände sig åter till ICJ.
I november 2013 förtydligade domstolen enhälligt sin dom från 1962: hela klippkanten, promontoriet, tillhör Kambodja. Thailand förklarade att det inte erkänner ICJ:s jurisdiktion i gränsärenden. Templet stod kvar som ett oavslutat krig i sten.
Kolonialt arv och en karta som skapade konflikt
De franco-siamesiska fördragen från 1904 och 1907 kom till som en del av den europeiska kolonialismens pragmatiska kartläggning av Indokina. Gränstvisten de skapade har aldrig lösts. Frankrike representerade sina besittningar, Siam förhandlade om sin överlevnad som det enda landet i regionen som undvek direktkolonisering. Gränsen fastslogs längs Dangrek-bergens vattendelare.
Problemet var att franska kartografer på flera punkter ritade linjen annorlunda än vad vattendelaren faktiskt löper. Vid Preah Vihear-templet innebar den franska kartans gränslinje att klippkanten, och templet på den, hamnade på kambodjiansk sida, medan en strikt tolkning av vattendelaren möjligen hade gett Thailand rätt till marken. Det var denna karta Siam aldrig protesterade mot. Det var denna karta som 1962 avgjorde saken juridiskt, men som aldrig accepterades politiskt.
Thailand har konsekvent hävdat att landets territoriella förluster i det fördrag som avslutade det franska utövandet av inflytande var orättvisa och historiskt omotiverade. Den känslan har närt en nationalism som vid avgörande politiska ögonblick aktiverats med kraft.
Upptrappningen 2025: från skärmytsling till fullskaligt krig
Konflikten 2025 rörde sig genom tre distinkt urskiljbara faser, varje gång med allvarligare konsekvenser längs gränsen.
Maj 2025: den gnista som tände luntan
I maj 2025 tog kambodjianska soldater kontroll över Hill 745 i Nam Yuen-distriktet, provinsen Ubon Ratchathani i nordöstra Thailand. Det var en position i gränszonens Emerald Triangle, ett område där Thailand, Kambodja och Laos möts. Den 28 maj utbröt en konfrontation. En kambodjiansk soldat dödades. Thailand rapporterade civila och militära förluster. Arton kambodjianska soldater togs till fånga.
Reaktionerna var omedelbara och icke-militära. Kambodja bannlyste thailändska varor, inklusive livsmedel och drivmedel. Thailand stängde gränsövergångar och begränsade internet- och elförsörjningen till Kambodja. Diplomatiska kontakter avbröts i praktiken.
Juli 2025: luftangrepp, artilleri och 38 döda
Den 23 juli trampar en thailändsk soldat på en PMN-2-antipersonsmina, en av de landminor som spridits i gränsområdet. Han förlorar ett ben. Dagen därpå inleder Thailand och Kambodja fullt krig.
Kambodjianskt BM-21-raketartilleri slår mot bostadskvarter i Ubon Ratchathani, träffar ett sjukhus och en bensinstation. Thailand genomför luftangrepp med F-16 mot kambodjianska positioner. Thailand utlyser undantagstillstånd i gränsprovinser. Stridsvagnar av typerna VT-4 och T-55 möts i Dangrek-bergen.
På fem dagar dödas minst 38 människor, majoriteten civila. Mer än 300 000 flyr nordöstra Thailand och norra Kambodja. Operation Sattawat, Thailands militäroffensiv, genomförs med precisionsvapen och tungt infanteri.
Den 28 juli undertecknar parterna en vapenvila i Kuala Lumpur, mäklad av Malaysias premiärminister Anwar Ibrahim under Malaysias ASEAN-ordförandeskap. Att Thailand överhuvudtaget gick med på samtal tillskrivs till stor del det faktum att USA:s president Donald Trump hotat med 36-procentiga importtullar på varor från bägge länder. Den ekonomiska pressen var den hävstång som diplomaterna saknade.
December 2025: den andra explosionen
Den 10 november skadas en thailändsk soldat av en mina. Thailand suspenderar vapenvilan. Förhandlingarna kring det mer formella Kuala Lumpur-fredsavtalet, undertecknat 26 oktober med USA och Kina som observatörer, sätts i koma.
Den 7 december 2025 återupptas striderna. Den här gången i fler fronter, med tyngre vapen och med det humanitärt mest förödande resultatet.
Den 8 december genomförs ett luftangrepp mot byn O’smach i Kambodja. En person dödas, två skadas. Surin-provinsen i Thailand, ungefär 40 kilometer från gränsen, drabbas av artilleri. Trat-provinsen i kusten träffas av robotar.
Per den 9 december rapporterar Kambodja 9 civila döda och 20 skadade, Thailand 4 soldater döda och 68 skadade. Siffrorna stiger dagligen.
Den 18 december offentliggör Kambodjas nationella katastrofhanteringskommitté, NCDM, att mer än 151 000 familjer, mer än 490 000 människor, evakuerats i Kambodja. Siffran i Thailand är av liknande magnitud. FN:s människorättskommissarie Volker Türk slår larm den 12 december om den humanitära situationen: “Areas around villages and cultural sites are being struck by fighter jets, drones, and artillery.” Han uppmanar bägge parter att “end the fighting and return to dialogue.”
Den 21 december uppgår de kambodjianska civila dödstalen till 19, inklusive ett spädbarn, och 79 civila är skadade. I Thailand har 16 civila dödats, varav ett direkt relaterat till strider. Minst 101 människor är döda sammantaget under decemberkonflikten, enligt uppgifter. Mer än 750 000 är på flykt.
Aktörerna: dynastier, nationalister och regionens mäklare
Konflikten 2025 förstås inte utan dess politiska aktörer, och aktörerna förstås inte utan deras dynastier.
I Kambodja har makten under decennier kontrollerats av Hun Sen, en av Sydostasiens mest långvariga ledare. Sedan 2023 regerar hans son, premiärminister Hun Manet, formellt, medan fadern som senatpresident behåller det reella inflytandet. Familjens legitimitetsbas vilar dels på ekonomisk tillväxt, dels på kontroll av en stark armé, och dels på förmågan att mobilisera nationalistisk opinion kring territoriella anspråk. Under december-konflikten citerades hun Sen med orden: “Cambodia wants peace, but Cambodia is forced to fight back to defend its territory.”
I Thailand byttes regeringen mitt under konflikten. Premiärminister Paetongtarn Shinawatra, dotter till den landsflyktige ex-premiärministern Thaksin Shinawatra, suspenderades den 1 juli 2025. Anledningen var ett läckt telefonsamtal med Hun Sen, där hon benämnt den thailändska militären som “motparten.” Den nationalistiska backlashen i Thailand var omedelbar. Anutin Charnvirakul tog över som premiärminister från den 7 september och ledde landet under decemberkonflikten.
Den dynastiska parallellen är inte oväsentlig. Både Cambodja och Thailand styrs av politiska familjer med arvet som legitimerande kraft. Det skapar begränsade utrymmen för kompromiss: varje eftergift riskerar att tolkas som dynastisk svaghet.
Eldupphör och medling: ASEAN, Malaysia och ett trumpkort
Att konflikten fick vapenstillstånd vid två tillfällen 2025 är till stor del Anwar Ibrahims förtjänst. Den malaysiske premiärministern, som 2025 innehade ASEAN:s roterande ordförandeskap, fungerade som den regionala organisations effektivaste mäklare på länge.
Den 28 juli undertecknades den första vapenvilan i Kuala Lumpur. Avtalet slöts utan att de grundläggande territoriella frågorna lösts, men innehöll åtaganden om minröjning och tillfångatagna soldaters behandling. Arton kambodjianska soldater som tagits till fånga i maj skulle återlämnas 72 timmar efter att vapenvilan hållits.
December-vapenvilan den 27 december 2025 inkluderade ASEAN-observatörer och ett åtagande om att undvika “provocative actions.” Parterna enades om att inte sprida desinformation och hålla nuvarande trupppositioner utan vidare rörelse.
Trumps roll är en av 2025 års geopolitiska kuriositeter. Det amerikanska hotet om 36-procentiga importtullar på varor från bägge länder var inte utformat som ett fredsmäklarverktyg, men det fungerade som ett. Den ekonomiska pressen fick Bangkoks tvekan att försvinna. Kinas roll var mer återhållsam men konsistent: Peking stod som observatör i Kuala Lumpur-processen och signalerade att regional stabilitet är ett kinesiskt intresse.
Det humanitära priset
Bakom siffrorna, varje dag reviderade uppåt, finns konkret förödelse. Hundratusentals familjer evakuerades från hem längs en 817 kilometer lång gräns i regioner som redan präglas av fattigdom och begränsad statlig kapacitet. Tillfälliga skyddsboenden öppnades i fyra thailändska gränsprovinser.
FN:s människorättskommissarie Türk pekade på en dimension som sällan diskuterades i mediarapporteringen: trafficking-offer och utländska medborgare tvingade att arbeta i Kambodjas scam-centers, drivna av kriminella nätverk i gränszonerna, fastnade i ett skottfält de aldrig valt. Türk uppmanade specifikt till deras evakuering.
Per maj 2026 håller december-vapenvilan. Sporadiska incidenter och allmän misstro karaktäriserar gränsläget. Frågor om fångutväxling, minröjning längs den 817 kilometer långa gränsen, och en definitiv territorial demarcation är olösta. Det Kuala Lumpur-avtal som undertecknades i oktober 2025 med stora diplomatiska förhoppningar är ännu ett papper bland de papper som konflikten producerat sedan 1904.
Franska kartografer ritade en gränslinje som avvek från vattendelaren i Dangrek-bergen. Den felaktigheten har kostat dussintals liv och drivit bort hundratusentals människor. Lösningen, om den kommer, kräver politiska ledarskap som är beredda att kompromissa med det som nationalismens dramaturgi definierar som onegocierbart: mark, minne och stolthet.