Är Palestina ett land? Svaret beror på vem man frågar och vad man menar med frågan. Fler än 145 av FN:s 193 medlemsstater erkänner Palestina som stat — och Palestina självutropades redan 1988. Ändå är Palestina inte fullvärdig FN-medlem, kontrollen över territoriet är delad och ett av de fem permanenta säkerhetsrådsmedlemmarna har blockerat varje försök till fullt internationellt erkännande via FN-kanalen. Svaret är med andra ord: ja, nej och det beror på.
Vad krävs för att ett land ska vara ett land?
I folkrätten används 1933 års Montevideokonvention som den klassiska utgångspunkten för vad som konstituerar en stat. Konventionen anger fyra kriterier: en permanent befolkning, ett definierat territorium, en effektiv regering och kapaciteten att ingå relationer med andra stater.
Frågan om Palestina uppfyller dessa kriterier är politiskt omstridd. Palestina har en befolkning på ca 5,5 miljoner i Gaza och på Västbanken. Territoriet är definierat i folkrättsliga termer men kontrolleras militärt av Israel. Det finns en palestinsk regering — Palestinska myndigheten (PA) på Västbanken och Hamas i Gaza — men den är geografiskt och politiskt splittrad. Och Palestina ingår diplomatiska relationer med fler länder än de flesta stater på jordklotet.
Statehood är inte ett binärt tillstånd. Det är en process av erkännande, diplomatisk praktik och faktisk kontroll — och Palestina uppfyller dessa kriterier i varierande grad beroende på vilket kriterium man väger tyngst.
1988: PLO utropar staten Palestina
Den 15 november 1988 tillkännagav Palestinska befrielseorganisationen (PLO) en självständighetsförklaring i Alger. Utropet gjordes av PLO:s ledare Yasir Arafat inför det palestinska nationalrådet och sändes i direktsändning till arabvärldens tv-apparater. Deklarationen hänvisade till FN:s resolution 181 från 1947 och förklarade en oberoende palestinsk stat med Östra Jerusalem som huvudstad.
PLO kontrollerade inte — och kontrollerar fortfarande inte — det territorium som deklarerades. Men erkännandena kom ändå snabbt. Kina, Ryssland och Indien var bland de tidiga erkännarna, liksom en lång rad afrikanska och asiatiska stater samt det då ännu existerande östblocket. Vid årets slut 1988 hade drygt 90 länder erkänt Palestina som stat.
FN-observatör, inte fullvärdig medlem
PLO hade haft observatörsstatus i FN sedan 1974, men den statusen tillkom organisationen, inte staten. Palestina ansökte om fullt FN-medlemskap 2011, men USA varnade för att lägga in veto i säkerhetsrådet, och ansökan gick aldrig till votering.
Palestina sökte i stället en annan väg. Den 29 november 2012 röstade FN:s generalförsamling med 138 röster mot 9, med 41 nedlagda, för att uppgradera Palestinas status till “icke-members observatörsstat.” Datumet var symboliskt valt: 65 år efter att FN 1947 antog sin delningsresolution. Uppgraderingen gav Palestina rätt att delta i generalförsamlingens debatter, ansluta till internationella organ och ratificera konventioner — men inte rösträtt.
I maj 2024 gick generalförsamlingen ett steg längre med resolution ES-10/23, som gav Palestina ytterligare rättigheter: rätten att ta plats bland medlemsstaterna i salen, att lägga fram förslag och delta i utskott. Röstresultatet, 143 mot 9, visade bredden av det internationella stödet — men ingen av dessa uppgraderingar är detsamma som fullt FN-medlemskap.
USA:s veto och hindret för fullt medlemskap
År 2024 ansökte Palestinska myndigheten på nytt om fullt FN-medlemskap, mot bakgrund av kriget i Gaza. Säkerhetsrådets rådgivande kommitté lyckades inte enas, och i april 2024 lade USA in sitt veto när Algeriet drev igenom en omröstning. Det var en av de senaste i en lång serie av amerikanska veton till förmån för Israel i säkerhetsrådet.
Enligt det regelverk som styr FN-medlemskap måste en ansökan rekommenderas av säkerhetsrådet — utan att någon av de fem permanenta medlemmarna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien) lägger in veto — för att sedan antas av två tredjedelar av generalförsamlingen. USA har konsekvent avvisat palestinskt fullt FN-medlemskap med argumentet att det bör följa direkt förhandling mellan parterna, inte föregås av ensidiga internationella beslut.
Hur många länder erkänner Palestina?
Antalet länder som erkänner Palestina varierar något beroende på källa och tidpunkt. Uppskattningsvis erkänner 144–157 av FN:s 193 medlemsstater Palestina som stat — det vill säga mellan 75 och 81 procent av FN:s medlemmar. Den folkrättsliga majoriteten för palestinskt erkännande är med andra ord stor.
En av de mest påtagliga erkännandevågorna inleddes under 2024–2025 som direkt följd av kriget i Gaza och det humanitära nödläget som följde. I maj 2024 erkände Spanien, Norge och Irland Palestina — bland de första västeuropeiska NATO-länderna att ta steget. Norge betonade att erkännandet var ett uttryck för att en tvåstatslösning inte längre kunde vänta på en förhandlingslösning.
I september–oktober 2025 följde Frankrike, Storbritannien, Kanada, Australien, Portugal, Malta och Luxemburg. Frankrikes erkännande var diplomatiskt särskilt tungt: som permanent säkerhetsrådsmedlem signalerade Frankrike att EU:s stormakter inte längre var enade bakom att avvakta förhandlingsläget.
Bland länder som fortfarande inte erkänner Palestina märks USA, Tyskland, Japan, Italien och Sydkorea. Flera av dem hävdar att erkännande bör föregås av direkta förhandlingar och en förhandlad fredsuppgörelse — inte ensidiga proklamationer.
Sverige erkände Palestina 2014
Sverige erkände Staten Palestina den 30 oktober 2014, som det 135:e landet i ordningen och det första EU-landet att göra det under sitt EU-medlemskap. Dåvarande utrikesminister Margot Wallström motiverade beslutet med att stärka moderata palestinska krafter och göra parterna “mindre ojämlika” inför framtida fredsförhandlingar.
Beslutet möttes av skarpa reaktioner. Israel kallade hem sin ambassadör tillfälligt och USA uttryckte besvikelse. Men Sverige stod fast och banade väg för den europeiska erkännandevåg som sedan kom att följa under 2024–2025.
Vilket territorium? Gaza och Västbanken
Det som kallas “Palestina” i dag består av två geografiskt åtskilda territorier: Gazaremsan och Västbanken inklusive Östra Jerusalem. Sammanlagd yta: ca 6 220 km², ungefär som Blekinge och Skåne tillsammans.
Gaza är den 360 km² stora remsan längs Medelhavet med mer än 2 miljoner invånare. Gaza gränsar till Israel i norr och öster och till Egypten i söder. Sedan 2007 styr Hamas Gaza, och Israel har upprätthållit en blockad mot territoriets in- och utflöde. Kriget som inleddes efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 har orsakat massiv förstörelse och mer än 70 000 palestinska dödsfall. En djupare bakgrund till konflikten mellan Israel och Palestina — från Balfourdeklarationen till kriget i Gaza — finns i vår bakgrundsartikel.
Västbanken, med ca 3 miljoner invånare, är belägen väster om Jordanfloden. Sedan Osloavtalet är Västbanken uppdelad i zoner med varierad palestinsk och israelisk kontroll. Ca 700 000 israeliska bosättare bor i bosättningar på Västbanken i strid med folkrätten. Israel kontrollerar militärt den överväldigande delen av Västbankens yta.
Östra Jerusalem, som Palestina gör anspråk på som framtida huvudstad, annekterades av Israel 1980 — en annektering som FN inte erkänner.
Splittrad ledning: Hamas och Fatah
En av de fundamentala komplikationerna med palestinskt statskap är den politiska splittringen. Gaza styrs av Hamas, en islamistisk rörelse som EU, USA och flera andra stater klassificerar som terroristorganisation. Hamas har vägrat erkänna Israels rätt att existera. Västbanken styrs av Fatah och Palestinska myndigheten under president Mahmoud Abbas, som erkänner Israels existens och söker en tvåstatslösning via förhandlingar.
Splittringen uppstod 2006–2007 efter att Hamas vann det palestinska parlamentsvalet och sedan tog kontroll över Gaza med vapenmakt. Sedan dess har upprepade försök till inre palestinsk försoning misslyckats. Den delade ledningen gör det svårt att presentera en palestinsk stat med en enda enhetlig regering — vilket är ett av Montevideokonventionens krav.
En djupare redogörelse för Hamas och Hizbollahs ursprung och skillnaderna dem emellan finns i artikeln Hamas och Hizbollah: skillnaden mellan två rörelser med samma motståndare.
ICJ:s utslag 2024: ockupationen strider mot folkrätten
I juli 2024 avgav Internationella domstolen i Haag (ICJ) ett rådgivande yttrande om Israels ockupation. Domstolen slog fast att den israeliska ockupationen av Västbanken och Östra Jerusalem strider mot internationell rätt och krävde att Israel avslutar ockupationen snarast. Yttrandet var rådgivande, inte bindande, men det tillhör de tydligaste folkrättsliga ställningstagandena i konfliktens moderna historia.
ICJ har dessutom prövat Sydafrikas anklagelse om att Israel begår folkmord i Gaza. Domstolen krävde preliminärt att Israel vidtar åtgärder för att förhindra folkmordshandlingar; det slutliga avgörandet var inte klart vid skrivandes stund.
Dessa utslag ger de palestinska anspråken på statehood en starkare folkrättslig bas. De gör det svårare för stater att argumentera för att erkännande av Palestina är för tidigt eller föregrepp på en fredsprocess.
Vad erkännande innebär — och inte innebär
Erkännande av en stat är ett diplomatiskt ställningstagande, inte ett rättsligt konstaterande. Det innebär att ett land väljer att behandla Palestina som en suverän stat i sina diplomatiska relationer: utbyta ambassadörer, ingå avtal och ge Palestina diplomatisk representation.
Erkännande innebär inte automatiskt militärt eller ekonomiskt stöd. Och det förändrar inte de faktiska maktförhållandena på marken. Israel fortsätter att kontrollera tillträdet till Västbanken och Gaza oavsett hur många länder som erkänner Palestina.
Den principiella vikten av erkännanden ligger i att de signalerar ett internationellt konsensus om att en palestinsk stat är legitim. Det stärker palestinska aktörers ställning i multilaterala sammanhang och gör det svårare att utesluta palestinska representanter från förhandlingar och internationella organisationer. Palestina har genom sin FN-status också tillgång till Internationella brottmålsdomstolen, ICC — ett verktyg palestinska aktörer använt för att initiera rättsliga processer mot Israel.
Diskussionen om mänskliga rättigheter och folkrättsliga skyldigheter gentemot civilbefolkningen i Gaza har blivit central i debatten om Palestinas status och internationella stöd.
Vad händer härnäst?
Fullt FN-medlemskap är blockerat av USA:s veto så länge den nuvarande amerikanska utrikespolitiska linjen kvarstår. Men att vara erkänd av fler stater än nästan alla FN-länder ger Palestina ett diplomatiskt fotavtryck som inte kan ignoreras.
Är Palestina ett land? Montevideokonventionens fyra kriterier ger inget tydligt svar — Palestina uppfyller en del och brister i andra. Mer än 145 stater svarar ändå ja. USA, Israel och ett dussin andra svarar nej. Och territoriet styrs inte av en enda palestinsk myndighet. Det är en av de mest olösta frågorna i modern internationell politik — och svaret formas fortfarande av händelser på marken, i domstolssalar och i diplomatiska samtal.