Israel Palestina konflikten är en av världens mest utdragna och djupt förankrade territoriella konflikter. Den har sina rötter i slutet av 1800-talets Europa, löper genom brittiskt kolonialstyre, staten Israels bildande och tre kvarts sekel av krig, ockupation och misslyckade fredsförsök. Den 7 oktober 2023 eskalerade konflikten till ett krig i Gaza som resulterat i mer än 70 000 palestinska dödsfall och en humanitär katastrof utan motstycke i konfliktens historia.
Vad handlar Israel Palestina konflikten om?
Konflikten är i grunden territoriell. Israeliska och palestinska anspråk riktar sig mot samma landområde: dagens Israel, Västbanken och Gazaremsan, ett område som historiskt kallas Palestina.
Sedan Israel ockuperade Västbanken, Östra Jerusalem och Gazaremsan i sexdagarskriget 1967 lever miljontals palestinier under israeliskt militärt styre. Centrala tvistefrågor är bosättningspolitiken på ockuperat mark, Jerusalems framtid, de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och huruvida en självständig palestinsk stat kan upprättas vid sidan av Israel. Trots decennier av internationell diplomati och fredsförhandlingar är ingen av dessa frågor löst.
Sionismen och Balfourdeklarationen: bakgrunden till konflikten
Konflikten har sin bakgrund i att europeiska judar från 1880-talet immigrerade till Palestina, som på den tiden var en del av Osmanska riket. Drivkraften var sionismen, en politisk rörelse som verkade för en judisk stat i det historiska Palestina. Antisemitism och judeförföljelser i Europa skapade ett tryck mot ett eget land.
Det diplomatiska genombrottet kom 1917 med Balfourdeklarationen, i vilken Storbritanniens utrikesminister Arthur Balfour utlovade “ett nationalhem för det judiska folket” i Palestina. Förutsättningen var att det inte skulle inkräkta på de icke-judiska samhällenas rättigheter. Den förutsättningen kom aldrig att uppfyllas.
Under det brittiska mandatet Palestina ökade den judiska befolkningen från ca 56 000 år 1917 till ca 650 000 år 1948. Nationernas förbund gav Storbritannien mandat att styra området, och nazisternas judeförföljelser under 1930-talet intensifierade invandringen ytterligare.
Staten Israel bildas 1948 och Nakba
År 1947 röstade FN:s generalförsamling för att dela Palestina i en judisk och en arabisk del (resolution 181). Den judiska och en arabisk stat skulle existera sida vid sida med Jerusalem under internationell förvaltning. Judarna accepterade planen; arabstaterna förkastade den.
Den 14 maj 1948 utropades staten Israel i Tel Aviv av David Ben-Gurion. USA och Sovjetunionen erkände Israel omedelbart. Dagen efter anföll fem arabstater, Egypten, Irak, Jordanien, Libanon och Syrien, den nya staten. Kriget 1948 slutade med att Israel kontrollerade 77 procent av det historiska Palestina, 22 procent mer än FN:s plan hade föreslagit.
Under kriget flydde eller fördrevs ca 700 000 palestinier. Hälften av Palestinas dåvarande befolkning blev flyktingar. Palestinierna kallar detta al-Nakba, katastrofen. Flyktingfrågan har aldrig lösts; enligt UNRWA är ca 5,9 miljoner palestinier flyktingar i dag.
Sexdagarskriget 1967 och den israeliska ockupationen
I juni 1967, efter månader av stigande spänningar, gick Israel till offensiv mot Egypten, Jordanien och Syrien. På sex dagar besegrade israelisk militär motståndarsidans luftstridskrafter. När kriget var slut hade Israel ockuperat Gazaremsan och Sinaihalvön från Egypten, Västbanken och Östra Jerusalem från Jordanien, samt Golanhöjderna från Syrien. Ytterligare ca 300 000 till 500 000 palestinier tvingades på flykt.
FN:s säkerhetsråd antog hösten 1967 resolution 242, som kräver ett israeliskt tillbakadragande från de ockuperade områdena. Israels ockupation av Västbanken har pågått sedan dess. I dag bor ca 700 000 israeliska bosättare på Västbanken och i Östra Jerusalem, enligt FN:s uppgifter. Bosättningarna strider mot folkrätten och är en av konfliktens mest explosiva frågor.
Separationsbarriären, ett mur- och stängselsystem längs och in på Västbanken, påbörjades 2002. Internationella domstolen i Haag (ICJ) slog 2005 fast att barriären strider mot internationell lag.
Centrala frågor: Jerusalem, FN och konflikten om den palestinska staten
Jerusalem är en av de mest upphetsat omstridda frågorna i Israel Palestina konflikten. Staden, med helig plats för judar, kristna och muslimer, görs anspråk på av både Israel och palestinierna som framtida huvudstad. Al-Aqsa-moskén och Västra muren delar samma bergskam och är nervcenter för konflikten. FN har upprepade gånger krävt att Jerusalems slutliga status avgörs i förhandlingar, utan att det skett.
Sverige är ett av de länder som tidigt erkänt en tvåstatslösning och som aktivt deltagit i det mellanösternpolitiska arbetet. Frågan om Sverige och andra länders position i FN är central för hur det internationella samfundet ser på konflikten och de krav som riktas mot båda parter.
Mellanösterns historia och konfliktens djupare rötter
Israel och Palestina är del av en bredare historia i Mellanöstern som präglas av kolonialmakternas inflytande, arabisk nationalism och religiösa anspråk på ett och samma landområde. Hela den regionala dynamiken, från Egyptens och Syriens roll till Irans och Qatars inflytande på Hamas, påverkar möjligheterna till fred. Konflikten är inte isolerad utan sammankopplad med Mellanösterns bredare geopolitik.
De uppgifter om dödstal, flyktingströmmar och humanitär kris som FN:s organ publicerar är centrala för att förstå konfliktens konsekvenser i dag.
Hamas, PLO och de palestinska upproren
Palestinska befrielseorganisationen (PLO) bildades 1964 och leddes från 1969 av Yasir Arafat. Hösten 1987 inledde palestinska ungdomar den första intifadan, ett uppror mot ockupationen som varade till 1993.
Hamas bildades 1987 och klassificeras som terroristorganisation av bland andra EU och USA. Hamas har till skillnad från PLO aldrig erkänt Israels rätt att existera. År 2006 vann Hamas valet på Gazaremsan, och 2007 tog Hamas ensam kontroll över Gaza efter strider med Fatah. Sedan dess styr Hamas i Gaza och Fatah/PLO på Västbanken, en splittring som försvagat den palestinska förhandlingspositionen.
Den andra intifadan bröt ut år 2000 och var våldsammare än den första, med attacker i Israel och israeliska motoffensiver. Den varade till 2005. Kippur-kriget 1973, då Egypten och Syrien anföll Israel, är ett annat viktigt kapitel i konflikten som formade den militära och politiska dynamiken i Mellanöstern.
Osloavtalet och fredsprocessens kollaps
Med norsk medling förhandlade PLO och Israels regering i hemlighet. År 1993 undertecknades Osloavtalet vid en ceremoni i Washington, med Yasir Arafat och israeliske premiärministern Yitzhak Rabin sida vid sida. PLO erkände Israels rätt att existera och Israel erkände PLO som palestiniernas representant. Ett begränsat palestinskt självstyre inrättades.
Avtalet sköt de svåraste frågorna, Jerusalem, bosättningarna på Västbanken, flyktingarna och de slutliga gränserna, på framtiden. År 1995 sköts Rabin ihjäl av en judisk extremnationalist. Benjamin Netanyahu, som öppet motarbetat avtalet, vann valet 1996. Sedan dess har fredsförhandlingarna upprepade gånger strandat.
Bosättningar på Västbanken
Israeliska bosättningar på Västbanken är en av de mest explosiva frågorna i Israel Palestina-konflikten. Bosättningarna bryter mot fjärde Genèvekonventionens förbud mot att flytta civilbefolkning till ockuperat territorium. ICJ slog i juli 2024 fast att bosättningspolitiken och Israels ockupation strider mot internationell lag, och krävde att Israel avslutar ockupationen. Israel avvisade utslaget.
Ca 700 000 israeliska bosättare bor på Västbanken och i Östra Jerusalem. Den israeliska regeringen gav i augusti 2025 grönt ljus för nya bostäder i ett område öster om Jerusalem, E1, vars bebyggande FN:s generalsekreterare António Guterres beskrivit som ett “existentiellt hot” mot en sammanhängande palestinsk stat.
Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och kriget i Gaza
Den 7 oktober 2023 genomförde Hamas en terrorattack som är den dödligaste i Israel Palestina-konfliktens historia. Beväpnade militanter tog sig in i Israel från Gazaremsan och dödade över 1 200 israeliska civila, de flesta vid kibbutzer och en musikfestival. Ca 240 personer togs som gisslan.
Israel och Hamas inledde ett krig som eskalerade snabbt. Israel förklarade krig och inledde en massiv bombkampanj mot Gazaremsan, ett tätbefolkat område med drygt 2 miljoner invånare. Blockaden mot Gaza skärptes och humanitärt bistånd hindrades. Mer än 70 000 palestinier, varav tusentals palestinska barn och civila, har dödats i Gaza enligt uppgifter från Gazas hälsoministerium, som FN hänvisar till. Antalet dödsfall, uppgifter om skadade och 000 människor på flykt ger en bild av den humanitära kris som drabbat Gazaremsan. Runt 1,9 miljoner palestinier är internflyktingar. Mer än 80 procent av Gazas byggnader är skadade eller förstörda. Våldet har fördrivit stora delar av befolkningen och förstört infrastrukturen.
FN:s generalsekreterare António Guterres formulerade det skarpt: “Det palestinska folkets lidande kan inte rättfärdiga de fruktansvärda attacker som Hamas begått, och Hamas-attackerna kan inte motivera kollektiva straff mot det palestinska folket.”
Om skillnaderna mellan de väpnade rörelserna Hamas och Hizbollah finns mer att läsa i artikeln Hamas och Hizbollah: skillnaden mellan två rörelser med samma motståndare.
Folkmordsanklagelser och internationell rätt
Sydafrika lämnade 2023 in en stämning mot Israel i ICJ om brott mot folkmordskonventionen. ICJ beslutade i januari 2024 att pröva fallet och krävde att Israel omedelbart upphör att döda och skada palestinier. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdade 2024 arresteringsorder mot Israels premiärminister Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant för misstänkta krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter och brott mot mänskligheten. Israel är inte part i ICC.
Flera FN-organ och organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har dragit slutsatsen att Israels agerande i Gaza uppfyller folkmordsrättsliga kriterier. Israel avvisar dessa slutsatser. Den internationella rätten och konflikten har fått stor uppmärksamhet i debatten om mänskliga rättigheter. En översikt av FN:s 30 grundläggande mänskliga rättigheter kan ge sammanhang till de folkrättsliga aspekterna.
Vapenvila 2025 och nuläget 2026
En vapenvila ingicks i januari 2025, men bröt samman i mars. Blockaden mot Gaza återupprättades med massvält som följd. I oktober 2025 tillkännagavs en ny vapenvila i Gaza som en del av USA:s president Donald Trumps fredsplan. Den 13 oktober 2025 frigjordes de 20 sista levande israeliska gisslan mot att Israel släppte nästan 2 000 palestinska fångar.
Trumps 20-punktsplan inkluderar vapenvila, avväpning av Hamas och ett israeliskt gradvis tillbakadragande. I november 2025 antog FN:s säkerhetsråd en plan om en internationell stabiliseringsstyrka i Gaza. I januari 2026 tillkännagavs en palestinsk teknokratregering ledd av Ali Shaath. Förödelsen är enorm; återuppbyggnaden beräknas kosta hundratals miljarder dollar. Fredsrådets fond hade per maj 2026 ännu inte fått in de utlovade medlen.
Vad är tvåstatslösningen?
Tvåstatslösningen innebär att Israel och ett självständigt Palestina, bestående av Västbanken, Östra Jerusalem och Gazaremsan, existerar sida vid sida med erkända gränser. Lösningen låg till grund för Osloprocessen och anses av de flesta länder vara den enda livskraftiga vägen till fred.
I dag erkänner 148 av FN:s 193 medlemsstater Palestina som stat. Sverige erkände Palestina den 30 oktober 2014. Läs mer om Är Palestina ett land: erkännandet, FN-statusen och vad statehood egentligen innebär och om Har Sverige erkänt Palestina: beslutet 2014, reaktionerna och läget idag.
Bosättningarnas expansion, palestinsk politisk splittring och israeliska regeringars motstånd mot en palestinsk stat har gjort tvåstatslösningen alltmer avlägsen. ICJ:s utslag 2024 om att ockupationen är olaglig och kravet att Israel avslutar den har ändå gett lösningen ny rättslig tyngd.