Har Sverige erkänt Palestina? Svaret är ja och beslutet är tolv år gammalt. Den 30 oktober 2014 tillkännagav dåvarande utrikesminister Margot Wallström att Sverige erkänner Staten Palestina — ett beslut som utlöste diplomatisk storm, delade det svenska politiska landskapet och banade väg för den europeiska erkännandevåg som sedan följde under 2024 och 2025.
Beslutet: 30 oktober 2014
Erkännandet tillkännagavs av Margot Wallström under hennes första veckor som utrikesminister i Stefan Löfvens nybildade socialdemokratisk-gröna regering. Wallström hade knappt hunnit tillträda sin post när hon stod inför det enskilt mest uppmärksammade beslutet under hennes ministerperiod.
I sitt uttalande sade Wallström att “regeringen anser att folkrättens kriterier för erkännande av en palestinsk stat är uppfyllda” och att erkännandet var “viktigt att stödja dem som tror på förhandlingar och inte våld.” Syftet, framhöll hon, var att ge hopp åt unga palestinier och israeler och bidra till att parterna närmade sig varandra mer som jämlikar vid förhandlingsbordet.
Stefan Löfvens regering hade formulerat erkännandet som ett led i att värna tvåstatslösningen: “Konflikten mellan Israel och Palestina kan bara lösas med en tvåstatslösning. Sverige erkänner därför Staten Palestina.”
Sverige var det 135:e landet att erkänna Palestina — och det första EU-landet att göra det under sitt EU-medlemskap. Sju östeuropeiska EU-länder (Bulgarien, Cypern, Ungern, Polen, Rumänien, Slovakien och Tjeckien vid tidpunkten för erkännandena, innan de gick med i EU) hade erkänt Palestina redan 1988. Island, som inte är EU-medlem, erkände Palestina 2011.
Reaktioner: Israel kallar hem sin ambassadör, USA kritiserar
Reaktionerna kom snabbt och var skarpa.
Israel kallade hem sin ambassadör Isaac Bachman för konsultationer — ett diplomatiskt signalspråk för allvarlig missnöje. Israels utrikesminister Avigdor Lieberman kallade Löfvens beslut “förhastat” och menade att statsministern borde ha studerat frågan noggrannare. Lieberman meddelade dessutom att han avsåg att bojkotta ett planerat besök av Wallström.
Wallström bemötte kritiken med en replik om att IKEA-möbler kräver samarbete. I januari 2015 ställde hon in sitt planerade besök till Israel “tills vidare” — ett besök som ursprungligen var avsett som en hyllning till Raoul Wallenberg, den svenske diplomat som räddade tusentals judar under andra världskriget. Wallström blev reellt sett oönskad i Israel under resten av sin ministertid, som varade till 2019.
USA betecknade erkännandet som “för tidigt” och upprepade sin ståndpunkt att en palestinsk stat måste uppstå genom direkta förhandlingar mellan parterna, inte som en följd av ensidiga internationella erkännanden.
Från palestinskt håll kom det raka motsatsen. President Mahmoud Abbas hälsade beslutet välkommet som “modigt och historiskt” och uttryckte sin förhoppning att fler länder skulle följa Sveriges exempel.
Vad innebär ett erkännande i praktiken?
Erkännande av en stat är ett diplomatiskt ställningstagande som innebär att det erkännande landet väljer att behandla den erkända staten som suverän i sina diplomatiska relationer. Sverige upprätthåller ett generalkonsulat i Jerusalem som hanterar officiella kontakter med Palestinska myndigheten.
Erkännandet innebär inte automatiskt militärt eller ekonomiskt stöd, och det förändrar ingenting av de faktiska maktförhållandena i regionen. Israel fortsätter att militärt kontrollera tillträdet till Västbanken och Gaza oavsett hur många länder som erkänner Palestina. Men erkännanden signalerar ett internationellt konsensus om att en palestinsk stat är legitim och stärker palestinska aktörers ställning i multilaterala sammanhang.
En djupare redogörelse för vad palestinskt statskap innebär i folkrättslig mening — och varför frågan är mer komplicerad än ett enkelt ja eller nej — finns i artikeln om huruvida Palestina är ett land.
Sverige som EU-pionjär — och vad som följde
Det svenska erkännandet 2014 saknade omedelbar europeisk efterföljd. Under ett decennium stod Sverige som det enda EU-landet som erkänt Palestina under sitt EU-medlemskap. Läget förändrades dramatiskt under 2024 och 2025, i kölvattnet av kriget i Gaza som inleddes efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023.
I maj 2024 erkände Spanien, Irland och Slovenien Palestina, följda av flera länder 2025, bland dem Frankrike, som i juli 2025 tillkännagav att erkännandet skulle formaliseras under FN:s generalförsamling i september. Frankrike var diplomatiskt tungt: som permanent säkerhetsrådsmedlem signalerade Paris att EU:s stormakter inte längre var enade bakom att avvakta ett förhandlat fredsläge.
I dag erkänner uppskattningsvis 155 av FN:s 193 medlemsstater Palestina som stat. Det är drygt 80 procent av FN:s medlemmar. Bland de länder som fortfarande inte erkänner Palestina märks USA, Tyskland, Japan och Italien — länder som hävdar att erkännande bör föregås av direkta fredsförhandlingar.
Bakgrunden till konflikten, ockupationen och kriget i Gaza finns samlad i vår artikel om Israel och Palestina.
Den nuvarande regeringens syn: kvarstår, men var “olyckligt”
Den borgerliga Tidöregeringen, med Ulf Kristersson som statsminister och Tobias Billström som utrikesminister från oktober 2022, ärvde erkännandet från Löfven-regeringen.
Billström lät tidigt förstå vad han tyckte. På en skriftlig riksdagsfråga från Sverigedemokraternas Björn Söder, som efterfrågade om Sverige skulle dra tillbaka erkännandet, svarade Billström att “regeringen anser att beslutet den 30 oktober 2014 att erkänna Palestina var olyckligt” och att erkännandet “var förhastat.” Men Billström fastslog också att Sverige inte skulle återkalla erkännandet med motiveringen att statserkännanden kräver kontinuitet och inte bör skifta mellan regeringar.
Sverigedemokraterna har lagt ett flertal motioner i riksdagen om att återkalla erkännandet. SD:s partiledare Jimmie Åkesson sade inför riksdagsvalet 2022 att partiet vill driva återkallelsen i ett eventuellt regeringssamarbete. Motionerna har inte fått riksdagsmajoritet.
Erkännandet kvarstår med andra ord, men det nuvarande politiska klimatet är kyligare än 2014.
Folkrätt och tvåstatslösning: argumenten för och emot
Det svenska erkännandet 2014 grundade sig på bedömningen att Palestina uppfyller de folkrättsliga kriterierna för statsskap — som de formuleras i 1933 års Montevideokonvention: en permanent befolkning, ett definierat territorium, en effektiv regering och förmågan att ingå relationer med andra stater. Motståndarna till erkännandet menade att Palestina brast på flera av dessa punkter: territoriet kontrolleras militärt av Israel, ledningen är splittrad mellan Fatah på Västbanken och Hamas i Gaza, och inga palestinska parlamentsval hade hållits på nära tjugo år vid erkännandetillfället.
Frågan om Hamas roll och skillnaden mellan de båda palestinska politiska rörelserna behandlas mer ingående i vår artikel om Hamas och Hizbollah.
Kritiker av erkännandet — bland dem en del israeliska analytiker — menade att Sverige belönade ett palestinskt ledarskap som inte uppfyllt sina åtaganden. Förespråkarna, däribland den tidigare israeliske UD-chefen Alon Liel, hälsade erkännandet välkommet med motiveringen att “bara Europa kan rädda tvåstatslösningen.”
Marginella diplomatiska konsekvenser, stor symbolisk tyngd
I praktiken har det svenska erkännandet inte förändrat någonting av de faktiska maktförhållandena. Kriget i Gaza rasar; Västbanken förblir under israelisk militär kontroll; Hamas styr Gaza. Det diplomatiska fotavtrycket av en liten nations erkännande är begränsat.
Det symboliska värdet var ändå påtagligt. Sverige banade väg för en europeisk diskussion som sedan kom att intensifieras under 2024 och 2025. Den forna utrikesministern Margot Wallström kommenterade tioårsjubileet av erkännandet med orden: “Det är ödesns ironi — tio år efter att Sverige erkände Palestina. Då fanns det fortfarande möjlighet att påverka situationen.”
Att Sverige fattade sitt beslut 2014 — ett decennium innan övriga västeuropeiska EU-länder ens var i närheten av att göra detsamma — var en av de mer kontroversiella utrikespolitiska positioneringarna i modern svensk historia. Om det var rätt eller fel är en fråga som det svenska riksdagen fortfarande debatterar. Vad som inte längre är en fråga är svaret på om Sverige erkänt Palestina.
Det har Sverige.