Vad är fascism? En ultranationalistisk och totalitär politisk ideologi där en enskild ledare och ett enda parti styr staten utan opposition, fria val eller oberoende press. Fascismen föddes i Italien under Benito Mussolini på 1920-talet och spred sig till flera europeiska länder under mellankrigstiden, mest ödesdigert i form av nazismen i Tyskland. Den här texten går igenom vad ordet betyder, fascismens kännetecken, dess ursprung i Mussolinis Italien, skillnaden mot nazism, samt varför ordet i dag ofta används löst som skällsord.
Vad betyder ordet fascism? Definition och ursprung
Ordet fascism kommer av italienskans fascio, en bunt eller ett knippe. Symbolen är fasces, ett antikt romerskt maktsymbol bestående av spön bundna kring en yxa, som bars av romerska ämbetsmän för att visa deras rätt att straffa. Mussolinis rörelse tog namnet Fasci italiani di combattimento, grundad i Milano 1919, och knippet blev en bild för det ideologin krävde: enskilda individer som binds samman till en enda oupplöslig statsmakt.
Som politisk ideologi definieras fascism av att staten och nationen står över individen. Medborgaren existerar för statens skull, inte tvärtom. Det skiljer fascismen från liberala idétraditioner, där individens fri- och rättigheter är utgångspunkten, och det gör fascism till en uttalat antidemokratisk ideologi redan i sin grundformulering.
Fascismens kännetecken: den totalitära staten
Historikern Lena Berggren, som forskat på svensk och internationell fascism, pekar tillsammans med andra forskare ut ett antal återkommande drag i fascistiska rörelser och den fascistiska staten:
- En totalitär stat. All makt samlas hos staten och partiet, ofta genom en enda ledare. Det finns ingen maktdelning och inga oberoende domstolar.
- Ledarkult. En ledare, il duce, der Führer, framställs som ofelbar och som nationens personifiering.
- Ultranationalism. Nationen ses som en organisk gemenskap, ofta med en föreställning om ett förflutet väldes storhet som ska återupprättas.
- Politiskt våld. Politiska motståndare hotas, angrips eller elimineras. Uniformerade kamporganisationer marscherar för att visa styrka.
- Föraktet för demokratin. Fria val, en fri press och politisk opposition beskrivs som svaghet, som “starkes rätt” ställs mot.
Ingen enskild punkt räcker för att kalla en rörelse fascistisk. Det är kombinationen, och särskilt kombinationen av statlig totalitarism och organiserat politiskt våld, som forskningen brukar peka ut som fascismens kärna.
Fascismens ursprung: Italien blir den första fascistiska staten
Italien efter första världskriget var ett land i kris. Ekonomin var svag, arbetslösheten hög och många italienare upplevde att landet gått segrande men tomhänt ur kriget. I det klimatet växte Benito Mussolinis rörelse fram, med löften om ordning, nationell styrka och ett slut på parlamentarisk splittring.
I oktober 1922 genomförde fascisterna den så kallade marschen mot Rom, en maktdemonstration där tusentals uniformerade anhängare marscherade mot huvudstaden. Kung Viktor Emanuel III utsåg Mussolini till regeringschef snarare än att låta armén ingripa, och därifrån byggde Mussolini successivt om Italien till en fascistisk enpartistat. Oppositionella partier förbjöds, pressen sattes under kontroll och Mussolini tog titeln il duce, ledaren.
Italien blev därmed den första fascistiska staten i modern mening, och Mussolinis Italien fungerade som förebild för liknande rörelser i andra europeiska länder under 1920- och 1930-talet.
Fascism och nazism: vad är skillnaderna mellan ideologierna?
Nazismen i Tyskland delar fascismens grundstruktur, den totalitära staten, ledarkulten, föraktet för demokrati, men lägger till något Mussolinis ideologi ursprungligen saknade: en utarbetad rasbiologisk lära. Nationalsocialismen, som partiet Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei formulerade den, byggde på föreställningen om en ariska rasen som stod över andra folkgrupper, med Adolf Hitler som obestridd ledare.
Hitler såg uttalat till Mussolinis Italien som förebild, både för maktövertagandet och för retoriken om ett nationellt återuppvaknande. Men där italiensk fascism i första hand handlade om statens och nationens överhöghet, gjorde nazismen antisemitismen och rasläran till sin ideologiska kärna. Skillnaden är inte kosmetisk: den rasbiologiska logiken är det som till slut ledde fram till Förintelsen, mordet på sex miljoner judar under andra världskriget. Nazism brukar därför beskrivas som en egen, särskilt brutal variant inom den bredare fascistiska familjen av ideologier, snarare än som en exakt kopia av den italienska förlagan.
Fascismens historia i Tyskland: Hitler och andra världskriget
Precis som i Italien växte den tyska rörelsen ur ett mellankrigstida missnöje: förlusten i första världskriget, ekonomisk kris och en ung demokrati, Weimarrepubliken, som många tyskar upplevde som svag. Hitler beskrev sin ideologi i Mein Kampf, skriven under 1920-talet, och tog makten i Tyskland 1933.
Under tredje riket, 1933 till 1945, byggdes en totalitär stat med samma grunddrag som fascismens: enpartistyre, censur, politiskt våld mot motståndare och en genomgripande propagandaapparat. Till skillnad från Italien drev Nazityskland sin rasideologi ända till systematiskt folkmord. Andra världskriget, som Tyskland utlöste 1939, blev till slut den kraft som besegrade både den tyska nazismen och den italienska fascismen militärt 1945.
Används ordet fascism rätt idag?
I dagligt tal används fascist ofta löst, som skällsord för vad som helst uppfattas som auktoritärt eller hänsynslöst. Forskare som Lena Berggren varnar för den urvattningen: när ordet betyder allt betyder det till slut ingenting, och skillnaden mellan en genuint fascistisk rörelse och en vanlig politisk motståndare suddas ut.
Historiskt och statsvetenskapligt sett är fascism en specifik ideologi med de kännetecken som räknats upp ovan, inte en synonym till alla former av diktatur eller alla auktoritära styren. En militärjunta eller en kommunistisk enpartistat kan vara lika odemokratisk som en fascistisk stat, men bygger på en annan ideologi med andra rötter. Kommunismen sätter till exempel klass i centrum snarare än nation, även om båda ideologierna i praktiken kan leda till totalitärt styre. Fascismens särart, ultranationalismen kombinerad med den organiserade politiska våldsapparaten, och i nazismens fall den rasbiologiska antisemitismen som spårades i antisemitism i Sverige, är det som skiljer den från andra auktoritära ideologier, även när gränserna i praktiken kan vara flytande.
Källor: SO-rummet, Nationalencyklopedin, historia.nu, forskning.se, SVT Kultur, Varldenshistoria.se.
