Kriget i Ukraina har pågått i mer än fyra år sedan Rysslands fullskaliga invasion den 24 februari 2022. Under den tiden har en av de mest grundläggande frågorna förföljt alla som försökt förstå konfliktens skala: hur många har faktiskt dött?
Svaret beror, mer än man kanske vill tro, på vem som räknar och vad de väljer att räkna.
FN:s verifierade siffror — ett golv, inte ett tak
Det internationellt mest citerade underlaget för civila dödsfall i Ukraina produceras av FN:s övervakningsuppdrag OHCHR, the Human Rights Monitoring Mission in Ukraine (HRMMU). Metoden är strikt: ett dödsfall räknas in i statistiken först när det har bekräftats oberoende från flera håll — vittnesuppgifter, sjukhusjournaler, begravningsregister, nyhetsrapporter. Inget dödsfall räknas enbart utifrån ukrainska myndigheters uppgifter eller partsintressen.
Resultatet är en siffra som med säkerhet är ett underskott.
Fram till december 2025 hade OHCHR verifierat 13 883 civila dödsfall sedan invasionen. Antalet skadade civila uppgick till över 40 600. Det sammanlagda antalet verifierade civila offer — döda och skadade — översteg 62 700 personer vid slutet av maj 2026.
Organisationen understryker konsekvent att det verkliga civila dödstalet är “avsevärt högre”. Ockuperade delar av Ukraina — delar av Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson — är i praktiken omöjliga att dokumentera oberoende. Där sker dödsfall utan att nå register som FN kan nå.
2025 — det dödligaste civila året sedan invasionens första månader
Inom ramen för dessa begränsade tal syns ändå ett tydligt mönster: dödsfall och skador bland civila har ökat år för år.
Under 2023 registrerade OHCHR 1 974 civila dödsfall och 6 651 skadade. År 2024 steg dödstalet marginellt, till 2 088, men antalet skadade ökade kraftigt till 9 138. Och 2025 accelererade båda kategorierna: 2 514 civila döda och 12 142 skadade — en ökning med 31 procent jämfört med föregående år.
FN:s övervakningsuppdrag konstaterar att 2025 var det dödligaste året för civila i Ukraina sedan 2022.
Förklaringen finns delvis i vapentyperna. Attacker med drönare och robotar mot mål på ukrainskt kontrollerat territorium ökade dramatiskt. Under 2025 stod luftbaserade vapen för hälften av skadorna bland civila, enligt Action on Armed Violence. Drönare och missiler kan slå mot städer långt från frontlinjen, mot marknader, bostadshus och sjukhus — dödar civila på platser där artilleribeskjutning aldrig når.
Trenden höll i sig in i 2026. Enbart maj 2026 dödades 274 civila och 1 763 skadades — det högsta månadstalet sedan april 2022. Under januari–april 2026 låg de verifierade civila offren 21 procent högre än under samma period 2025.
Ukrainsk militär — vad Kyiv berättar och vad det döljer
Militära förlusttal hanteras med yttersta sekretess i båda länder. Ukraina motiverar sin återhållsamhet med att detaljerade förlustuppgifter kan ge Ryssland taktisk information.
Vad som ändå har bekräftats officielt: president Volodymyr Zelenskyj uppgav i februari 2026 att 55 000 ukrainska soldater har bekräftats döda sedan invasionen inleddes. Det är den siffra ukrainsk ledning är beredd att sätta sitt namn på.
Oberoende bedömare är inte bundna av samma hänsyn. The Economist, som utvecklat egna modeller för att uppskatta förluster, sätter spridningen av döda ukrainska soldater till 60 000–100 000. Tankesmedjan CSIS (Center for Strategic and International Studies) i Washington, som publicerade en djupanalys i januari 2026, estimerar antalet döda ukrainska soldater till 100 000–140 000 — och totala ukrainska militärförluster (döda, skadade och saknade) till mellan 500 000 och 600 000 personer under perioden februari 2022 till december 2025.
Den stora spridningen — från Zelenskyjs 55 000 till CSIS övre estimat på 140 000 — illustrerar hur lite man kan ta för givet. Att en läkare på ett frontsjukhus vet vad som anländer dit varje dag behöver inte stämma med vad presidentämbetet kommunicerar.
Ryska militärförluster — när en stat aktivt döljer sina döda
Det mest komplexa dokumentationsarbetet handlar om ryska militärdödsfall.
Ryssland tillkännager officiellt ca 8 000 döda sedan februari 2022. Den siffran avvisas av i princip alla oberoende analytiker, journalister och underrättelseorganisationer som allvarligt tagen. Det är inte en bedömning — det är en propagandasiffra.
Det viktigaste alternativa underlaget produceras av en metodologisk samarbetsinsats: brittiska BBC och det ryska medieprojektet Mediazona. Deras arbete bygger på individuell dokumentation — de söker igenom dödsannonser i rysk regional press, nekrologer på sociala medier, begravningsregister och rapporter från ryska kommuner. Varje dödsfall bekräftas individuellt. Resultatet är ett bottenvärde: 267 000–385 500 ryska soldater döda.
Det brittiska försvarsdepartementet (MoD) estimerar siffran till runt 280 000. CSIS landar på upp till 325 000 döda ryska soldater, med totala ryska militärförluster — döda, skadade och saknade — på nära 1,2 miljoner under samma fyraårsperiod.
Förhållandet mellan ryska och ukrainska förluster varierar beroende på källa, men CSIS bedömer förlustkvoterna till 2,5:1 respektive 2:1 i Ukrainas favör. Ryssland betalar alltså ett avsevärt högre pris per kilometer erövrat territorium.
Varför siffrorna förblir osäkra
Det är frestande att söka en enda, auktoritativ siffra. Men krigets dokumentationsproblem är strukturella, inte bara administrativa.
Ockupation gör dokumentation omöjlig. I de delar av Ukraina som kontrolleras av Ryssland — uppskattningsvis 20 procent av ukrainskt territorium — kan ingen oberoende part verifieraförluster bland vare sig civila eller stridande.
Krig skapar rörlighet och kaos. Kroppar begravs under ruiner. Anhöriga flyr. Administrativa system kollapsar. Dödsfall som inte lämnar spår räknas aldrig.
Staten har motiv att undanhålla. Ryssland fruktar den politiska effekten av höga dödssiffror. Ukraina fruktar att preciserade förluster ger fienden information och underminerar inhemsk moral. Båda sidor väljer vilka siffror de offentliggör.
Metoderna mäter olika saker. OHCHR räknar verifierade civila dödsfall. CSIS estimerar militärt via en kombination av öppen källdokumentation och underrättelseunderlag. BBC/Mediazona räknar individuellt bekräftade ryska dödsfall underifrån. Siffrorna är inte jämförbara på en skala.
Det sammanlagda dödstalet — ett grövt estimat
Adderar man de viktigaste kategorierna kan man konstruera ett grovt sammantaget estimat:
Ryska militärdödsfall: 267 000–325 000. Ukrainska militärdödsfall: 55 000–140 000. Civila dödsfall i Ukraina: 13 883 verifierade, sannolikt 20 000–40 000 eller mer.
CSIS sammanfattar: totala dödsfall i alla kategorier uppgår sannolikt till 400 000–550 000 personer sedan februari 2022. Kombinerade förluster — döda, skadade och saknade på båda sidor — kan komma att överstiga 2 miljoner vid ingången av 2026.
Det är tal av en dignitet som krigets dag-till-dag-rapportering lätt döljer. Varje punkt i en statistiktabell är en människa. Bakom dem: en familj, ett namn, ett rum som nu står tomt.
Det vi inte vet är större än det vi vet
Dödssiffrorna från Ukraina är inte enbart tekniska frågor om metodologi. De är politiska. Att veta — eller välja att inte veta — hur många som dött i ett krig är en handling med konsekvenser för hur konflikten tolkas, hur ansvar utkrävs och hur historia skrivs.
FN:s OHCHR dokumenterar noggrant vad som kan verifieras. BBC och Mediazona gräver fram ett dödsfall i taget ur ryska begravningsannonser. CSIS modellerar från det öppna underrättelseflödet.
Tillsammans täcker de en del av sanningen. Resten — de okända civila i Cherson som inte lämnade vittnesmål, de ryska soldater vars familjer inte annonserade, de ukrainska militärer som aldrig kom hem — förblir i krigets skugga.
Det vi vet är tillräckligt för att förstå skalan. Det vi inte vet är påminnelsen om att kriget ännu pågår.